Till slottet

 
Så blev det tid för mat och jag försöker hitta ett bra ställe för en mamma med den finaste tjejen där mat finns som skall falla oss i smaken. Det där med lunch brukar vara T's grej och plötsligt känner jag mig vilsen och lite ensam. Sätter oss i alla fall på en resturang där det redan är flera besökare, vilket jag tolkar som ett gott tecken. Mycket folk - i alla fall ok mat? Frågar bad Labolina vill ha och får pizza, smoothie, köttbullar till svar. Det slutar med en pastarätt som jag i stort sett själv får äta upp... Detta med mat - Labolina - resor är ett svårt kapitel så jag blir i alla fall lite lycklig när hon senare lite tafatt äter på en bananbit.
 
Sedan tar vi sikte mot slottet och börjar ta oss upp för den branta backen. Labolina vill gå själv, men gärna hålla handen vilket gör det hela extra spännande. En man kommer och erbjuder sin hjälp med vagnen men efter ett par tiotal meter upp men en kille i ena änden och en Labolina i andra änden ber jag att få gå själv. Mannen släpper och tycks lättad när han kan få fortsätta gå upp själv. och efter en stund inser Labolina att det nog är lättare för oss alla om hon åker i vagnen upp.
 
Där uppe blir vi länge. Utsikten är så magisk att tiden tycks stanna och bli inramat i något mjukt. Vi ser in i den maffiga kyrkan, men där känner jag att det mest är som i många andra kyrkor - fint visst, men inget märkvärdigt. Men Labolina blir alldeles till sig av de vackra glasmålningarna i fönstren och hon blir mycket fundersam när vi utanför kyrkan inte ser mer än mörka fönster. Måla?! frågar hon mig och tittar oroligt på kyrkan, blå borta... man kan riktigt se hur hon funderar och jag blir tvungen att gå in med henne igen bara för att visa att bilderna är kvar, man kan bara se de inifrån. Ja även om hon inte förstår, eller så gör hon det, så blir hon lugnare och vi promenerar längs med slottsparken i backar och trappor och tittar på allt vackert. 
 
Förutom glasbilderna i kyrkorna tycks Labolina mest gilla statyerna. Hon ser dem alla, långt innan mig. Små ansikten som sticker fram ur murarna och stendekorationer längs med gräskanten. Mest uppskattat är de statyer av barn och när tillfälle finns klappar hon försiktigt på de hårda barnen och säger hej bebis, hej flicka för att sedan vinka bye, bye när vi fortsätter gå. Vi hjälps åt att bära vagnen när den sista långa trappan kommer och jag är glad att jag tog oss hit, att jag inte lät småbarn och vagn stoppa oss. Nej, det hade inte alls blivit detsamma utan Labolina. 
 
På kvällen försöker vi få bord på James Dean, en amerikansk resturang mitt i Prag med mycket gott rykte om sig men där är det tyvärr fullt så det blir att vi äter på en spännande brasiliansk resturang. Nere i en källare serveras all mat du kan tänka, syster har varit här flera gånger tidigare och maten serveras på ett så spännande sätt att det skulle behöva ett eget inlägg och vi dricker gott vin. När vi vill beställa en drink säger Labolina att hon vill hem och det visar sig att hon är hon dålig, min lilla fina tjej. 39,6 grader och en så agresiv hosta att  jag stundvis tror att hon kommer gå av. Min Labolina -  så tapper och stor i sin litenhet och jag får påminna mig om att slottsptomenaden inte varit detsamma utan henne. Inte alls...

Ledig i Prag

Det är märkligt det där när man är ledig. Vilken dag det är blir plötsligt betydelselöst och jag blir helt dagvill och vet knappt vad klockan är. Väldigt skönt och avkopplande att lyckas koppla bort allt och faktiskt bara vara. Vi lyckas ta sovmorgon alla tre och när vi kramat Syster hejdå för jobb softar vi, jag och Labolina i soffan innan vi gör oss redo för en dag i Prag. 
 
Åh det känns härligt när husvakten håller upp dörren åt oss och vagnens hjul nuddar gatan. När två hästar med vagn passerar oss och Labolina med stora ögon tittar och utbrister häst mamma - titta Johanna, hästar! och hennes gurglande skratt ekar mot stenhusen när de passerar oss fylls jag av något alldeles magiskt. Jag klappar hennes lena kind och böjer mig ner för att pussar den mössklädda hjässan, så där som pappa brukar göra på sina döttrar, och jag säger att jag älskar henne. Vet hon det? Hon tittar på mig, nu med mindre ögon men ler och säger jaaaa, som att det vet hon för det har jag sagt ungerfär hur många gånger som helst till henne.
 
Vi hamnar på torget igen där fler hästar står och människor föreställer statyer. Någon spelar musik och en annan skapar tavlor. Labolina gillar allt som händer runt omkring henne och när hon somnar fortsätter jag vår promenad genom trånga gator med vackra ståtliga hus men också gamla små med sneda stenväggar. 
 
Jag går där och tänker på - absolut ingenting och glömmer allt vad vardagdag heter, allt vad måsten och uppdrag är, på allt som måste göras med som fortfarande ligger i " att göra högar" och jag hör den där lilla tickande klockan i min mage som säger åt mig att varva ner, att ta det om så bara, lite lugnare. Det är så obeskrivligt skönt!
 
Promenaden tar mig till den gamla bron, så vacker att hjärtat stannar till ett tag och Labolina vaknar av allt muller runt omkring oss. Vi stannar till, flera gånger där på bron och lyssnar på alla broband som riggat upp och bjuder upp till skön musik. Vi klappar händerna och tittar på varanära och sägeratt det här är ju bara så bra! Ok, jag säger och Labolina nickar och håller med. Hennes lilla hand som lägger lite pengar i de utlagda boxarna och männen, ja i dag är det visst bara män, blinkar och vinkar åt henne. Hon ler lyckligt mot dem och vinklar lite försiktigt tillbaka. En gamla man ropar efter mig när jag går att jag har världens finaste tjej och jag ler fånigt och pussar återigen på henne, min finaste och säger åter hur mycket jag älskar henne.

I Prag

 
Så var vi framme, äntligen. I staden där de vackra gamla byggnaderna avlöser varandra, där man talar ett språk jag absolut inte förstår, där gatorna är fulla av sten och doften av nygräddade crépse fyller våra näsor, där det varma vinet är som allra godast men framförallt - där min syster yster just nu bor.
 
Ja här är vi nu, Labolina och jag efter att vi blivit upphämtade av en taxi på flygplatsen. Som på film när det står en man med en skylt med ditt namn på... Efter att ha lämnat av våra väskor hemma hos Syster, som fortfarande är på jobb, har vi nu hamnat här - mitt på torget i härligaste Prag och den tjeckiska solen lyser på oss. Att jag alldeles nyss klämde mitt finger så illa att jag trodde att det gick av och blodet droppade glömmer jag nästan, för jag är så glad att vi är här.
 
Sen går vi lite vilse, vad vore en stor stad utan att vara lite vilsen? Men jag hittar tillbaka till Systers lägenhet med en sovandes tjej och ett bultande finger. Även om Labolina inte visar det precis när hon vaknar är vi lyckliga när Syster slutar och kommer hem. Och syster yster pussar och kramar på Labolina och mumlar in i hennes hår att hon är så glad att vi är här. Det är äkta kärlek och Labolina mjuknar där i hennes famn och vill berätta allt om vår resa och så mycket annat som händer i hennes liv. 
 
Vi äter mat på en Italiensk resturang och strosar genom Prags gamla stad innan vi sluter våra ögonen för denna dag. Att ha varit uppe sen 03:00 känns, jag behöver vila!

Ingen strejk idag

 
Vi beställer kaffe och jos och jag ler när Labolina rynkar sin lilla näsa och förkunnar att hennes jos är lite sur, men god. Hennes lilla finger som förtydligar det hon säger och hennes blick som söker efter bebisgråten som hörs en bit bort. Hennes fokuserande när hon "jobbar på mammas ipad" och hennes sökande hand när vi ställer oss i kön för att boarda flyget, ja det är också sånt som gör mitt hjärta varmt. Och jag ärså oerhört lättad över att det inte tycks bli någon flygsrejk - i alla fall inte idag.

På väg

 
Mörkret sluter sig omkring bilen där den far fram och en av fördelarna med att ge sig ut på vägarna så här dags är att det nästintill inte är någon trafik att räkna med. Bara ett par enstaka lastbilar möter vi innan motorvägen och djuren tycks befinna sig på andra ställen än vid vägen, tack och lov. Emellanåt hör jag Labolinas djupa andetag och hur hon smackar med nappen och musiken från bilradion håller mig vaken. Jag är faktiskt förvånad över hur pass vaken jag faktiskt känner mig, ja redan då väckarklockan ljöd 03:00.
 
Pappa klappar mig på huvudet ibland och frågar hur det går, på det där sättet som bara pappor kan. En värmande omtänksamhet som så många gånger gör mig varm i hjärtat. Som nu, när han liksom jag och Labolina stigit upp mitt i natten för att senare köra hem vår bil igen ifrån flygplatsen.

Att vara

Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall

Tomas Tranströmer 


Havet ger och havet tar

 
När Erica hittar Fjällbackas fotograf Stigge mördad i sin studio kan hon inte låta bli att intressera sig för utredningen. Patrik och hans kollegor hos Fjällbackapolisen sätter snabbt igång utredningen om mordet. Men Erica är redan långt före polisutredningen. Hon finner en kedja av kärlek, utpressning och mord.

FJÄLLBACKAMORDEN – HAVET GER, HAVET TAR är den andra filmen i filmserien baserad på karaktärerna i Camilla Läckbergs framgångsrika bokserie om det lilla västkustsamhället Fjällbacka.

Tyskungen

En helt ok svensk film. Extra roligt att kunna pausa vid människor man tycker sig känna igen och se sitt eget hus passera förbi i TV rutan. Ja det ger en extra ingrediens i filmen och Fjällbacka är allt bra fint, även på hösten...
 
Den framgångsrika författarinnan Erica Falcks föräldrar omkommer i en våldsam bilolycka. Några månader senare blir Erica uppsökt av en man som påstår att han är hennes halvbror, att de har samma mamma. Erica tror inte på honom och ber honom gå. När han några dagar senare hittas mördad börjar hon gå igenom sin mammas saker. Hon upptäcker snart att hennes mamma hade mörka hemligheter från det förflutna, hemligheter som någon eller några gör allt för att behålla dolda. Erica dras längre och längre in i en väv av lögner och ond bråd död.

Två gånger är en vana

Jag gillar Denise! Lite glamour som i och för sig var en aning seg i början, men tog sig mot slutet.
 
Det sker ett överfall mot en av de anställda på det välrenommerade investmentbolaget The Chinese Wall oh offret återfinns dagen efter, mycket svårt skadad.

Polisen kommer ingen vart i utredningen då det är omöjligt att få till ett enda vittnesmål och när offret vaknar så blir det tvärnit även där. Snart inser man att man befinner sig i en återvändsgränd där inga spår leder vidare.

Bara för att vi kan

 
Händer och fötter, små mjuka bebisar som förhoppningsvis har ett långt spännande liv att vänta...
 

Handen är så lätt när den först vidrör mig. Som en lätt smekning som knappt nuddar och jag befinner mig någonstans mellan att sova och vakna. Sedan är den sökande och när jag vrider mitt ansikte mot handen får jag den största puss du kan tänka och ett leende följt av en varm kram.

- God morgon, säger Labolina och hennes små fötter lägger sig mot mina ben. God morgon mamma, Klockan är 07:18 ser jag och hennes hud luktar så gott. Jag borrar in min näsa mot henne, tänker att det är så underbart att ha sovmorgon. Frågar om hon vill gå upp? Äta frukost? Men hon vill ligga kvar och det är precis det vi gör.

Där i den nya sängen med flufffluff täcken i de mjukaste påslakan och ett mörker så mörkt utanför fönstren sluter vi våra ögonen igen - bara för att vi kan det just idag.

 

Magknip från en annan värld...

Hoppas nu på att detta glas med samarin ska hjälpa så att mitt fruktansvärda magknip skall försvinna...
 
Vilken jävla natt, rent ut sagt. Jag har vridit mig av fruktansvärd magsmärta. Som om någon kört ner en sten, placerat den mellan revbenen och sakta, sakta trycker på en knapp som gör att stenen roterar där nere och river upp sår. Det är inte första gången jag får ont som det här, men den här gången sitter det i väääldigt länge. Försöker minnas när det var sist och inser till min glädje att det var riktigt länge sedan.
 
Det är konstigt det där med kroppen. Som en maskin som bara skall fungera och med så lite hjälp från dig kunna sköta sig själv. Något som skall vara en självklarhet? Med tiden har jag så många gånger blivit påmind om när det inte fungerar så lite magknip får man väl ta... Men hur som helst så var detta helt fel natt att ligga och vrida sig för magont - första natten i flufffluff sängen...
 

Till salu

2 sängmadrasser till salu! Båda för 1000 kr. Stabila och tåliga bonellresårer. Sängramen är tillverkad av massiv norrländsk gran. 90 x 200 cm inkl. bäddmadrass. Finns i Fjällbacka
 

En säng 90 x 200 cm inkl. bäddmadrass 400 kr, finns i Fjällbacka SÅLD!
 

Snabbmat!

Snabbmat - när det är som enklast.
 
Ibland behöver kroppen mat nu, inte sen utan nu. Ja ibland till och med för fem minuter sedan... Jag gillar att laga mat, att prova nya recept och utmana mig själv är bland det absolut bästa jag vet. Ja för att vara helt ärlig är jag mer typen: utgår ifrån ett recept men gör sedan ändå mitt egna. Det måste inte alltid vara mat som skall planeras och förberedas långt i förväg, nej de rätter som går snabbt och är lätta att göra och som blir gott är nog så skoj.
 
Som dessa två ägg: stekta och med tomat, ost och pesto på blev oväntat gott. Så enkelt att alla kan lyckas!

Nordens Ark och höst

Åby säteri vid Nordens Ark. Bliden togs i helgen då vi besökte parken och naturen är fantastiskt vacker just nu. Alla färger som blandas blir som en vacker tavla.
 
I lördags åkte vi med Labolina till Nordens ark. Vilket ställe detta är och så nära. Helt fantastisk och där tror jag verkligen att det kan finns något för de flesta. Är du mindre intresserad av djuren är det en härlig plats att promenera på och det finns så mycket för barn att göra! Jag minns så väl när jag var liten och vi åkte hit... Inte nog med att en härlig utflykt väntade, det var något alldeles, alldeles speciellt med att åka hit. 
 
Solen sken i alla fall på oss i lördags och det var en sån där höstdag som man ibland bara drömmer om att ha. Jag gillar verkligen hösten! Att promemera på vägar som täcks av färgglada löv och andas in den där alldeles speciella doften som bara infinner sig vid den här årstiden. Andas in och i luften känna att kallare tider är på gång, men ännu ej här. Med någon slags lycka ta fram de något varmare kläderna och använda de där stora härliga sjalarna.
 
När man under morgonen på vägen till förskolan kan säga; hu vad kallt det är och ta varandra i handen, lite för att det värmer men mest för att det är mysigt och knöla in händerna i varandras ärmar och skratta för att det blir så svårt att gå så. Att när mörkret sveper sig på kunda tända ljus och en brasa och svepa in sig i de mest mjuka plädar du kan tänka... ja det gillar jag.
 
Och jag njuter extra just den här hösten då kylan bara gör sig påmind. Runt nio grader är alldeles lagom om någon frågar mig och det får mig bara att gilla hösten än mer. 

Sotar'n på besök

Wow utbrister Labolina när hon ser vad sotarkillen har med sig. Snabbt upp på en pall för att försöka se honom där han arbetar uppe på taket men han syns ju inte...
 
Måndag igen och vi njuter an ännu en ledig mamma-dotter morgon. Ljusen är tända och barnkanalens utbud av program ersätts av mer spänning när sotarkillen kommer in i huset denna morgon. Har förberett en lite snuvig Labolina om besöket men det är med stora tefatsögonen hon betraktar honom ifrån sin plats i soffan. Efter ett kort tag är han klar med sin sotning och eftersom allt var i sin ordning tänder vi en sprakande brasa.
 
Jag njuter verkligen av vår lediga dag tillsammans och vill många gånger att den skall vara i en evighet. Men än så länge är det morgon och vi har hela dagen framför oss.

En nypa salt

 Egentligen är väl boken ganska fin. Ja sorglig men på ett finT sätt. skriven med ett målande sätt vilket stundvis får känslorna att rusa...
 
Meg växer upp med sin ensamstående och minst sagt excentriska mamma, som odlar spaghetti i blomlådorna
och fångar älvor i mjölkflaskor på nätterna. De har inga släktingar och umgås inte med någon. Men varför lever de så isolerade?

När 21-åriga Meg flyttar hem till stugan i Cambridge för att ta hand om sin svårt sjuka mamma, ställs frågorna om vem hon egentligen är på sin spets. Alltför sent inser hon att de mörka hemligheter mamman döljer bakom sin glättiga fasad riskerar att krossa allt hon drömmer om. Dessutom ställer trädgårdsmästaren Ewan till med oreda i både rabatterna och Megs hjärta hon som redan har träffat sitt livs kärlek, forskaren Mark.
 

RSS 2.0