Mot Italien

 
Klockan ringer omänskligt tidigt. Mina ögon är så svullna att de knappt går att öppna men den kommande resan gör mig fejkpigg. Ni vet när kroppen går på av en rolig anledning trots att den egentligen är på off-läge. T är redan uppe... eller? Har han över huvudtaget sovit nått?

Han tror att vi ska bli upphämtade kl 06, jag har inte sagt att det är kl 06:30. Så när mamma och pappa kommer är vi klara. Ibland önskar jag att jag lyckades lura mig sjärv när det kommer till tider men jag är för smart för mitt eget bästa och lyckas aldrig lura mig själv. Labolina är påklädd och någorlunda vaken hennes lockiga långa hår är rufsigt efter nattens sömn. Vi sitter trångt i bilen vilket gör det svårt att sova men T lyckas i alla fall och jag och Labolina ler åt hans sovminer.

Resan till Köpenhamn flyter på fint och efter x antal timmar sitter på vi på det flyg som ska ta oss till Neapel. Labolina underhåller med dans som är en bragd sittandes i en flygstoloch vi skrattar åt tokigheter på serien hon tittar på.

 
 
 
 
Neapel 2018, Resa | | Kommentera |
Upp