Klockan ringer omänskligt tidigt. Mina ögon är så svullna att de knappt går att öppna men den kommande resan gör mig fejkpigg. Ni vet när kroppen går på av en rolig anledning trots att den egentligen är på off-läge. T är redan uppe... eller? Har han över huvudtaget sovit nått?

Han tror att vi ska bli upphämtade kl 06, jag har inte sagt att det är kl 06:30. Så när mamma och pappa kommer är vi klara. Ibland önskar jag att jag lyckades lura mig sjärv när det kommer till tider men jag är för smart för mitt eget bästa och lyckas aldrig lura mig själv. Labolina är påklädd och någorlunda vaken hennes lockiga långa hår är rufsigt efter nattens sömn. Vi sitter trångt i bilen vilket gör det svårt att sova men T lyckas i alla fall och jag och Labolina ler åt hans sovminer.

Resan till Köpenhamn flyter på fint och efter x antal timmar sitter på vi på det flyg som ska ta oss till Neapel. Labolina underhåller med dans som är en bragd sittandes i en flygstoloch vi skrattar åt tokigheter på serien hon tittar på.

 
 
 
 

Mot Italien

Neapel 2018 Kommentera
 
Klockan ringer omänskligt tidigt. Mina ögon är så svullna att de knappt går att öppna men den kommande resan gör mig fejkpigg. Ni vet när kroppen går på av en rolig anledning trots att den egentligen är på off-läge. T är redan uppe... eller? Har han över huvudtaget sovit nått?

Han tror att vi ska bli upphämtade kl 06, jag har inte sagt att det är kl 06:30. Så när mamma och pappa kommer är vi klara. Ibland önskar jag att jag lyckades lura mig sjärv när det kommer till tider men jag är för smart för mitt eget bästa och lyckas aldrig lura mig själv. Labolina är påklädd och någorlunda vaken hennes lockiga långa hår är rufsigt efter nattens sömn. Vi sitter trångt i bilen vilket gör det svårt att sova men T lyckas i alla fall och jag och Labolina ler åt hans sovminer.

Resan till Köpenhamn flyter på fint och efter x antal timmar sitter på vi på det flyg som ska ta oss till Neapel. Labolina underhåller med dans som är en bragd sittandes i en flygstoloch vi skrattar åt tokigheter på serien hon tittar på.

 
 
 
 
Ready to take off - flygplatsen vilar i sitt mörker

Så var vi på väg. I en tidig morgon med trötta men glada ögon är vi på väg. Efterlängtad semester väntar!

På väg

Resa Kommentera
Ready to take off - flygplatsen vilar i sitt mörker

Så var vi på väg. I en tidig morgon med trötta men glada ögon är vi på väg. Efterlängtad semester väntar!

 
Under stora delar av natten hostar hon så det skär i mig. Syster klappar och hummar in i Labolinas öra att det blir bra, hon blir snart bättre och med trött röst viskar hon att Labolina är det bästa och finaste som finns. Jag är tacksam att jag inte är ensam, vi vet ju alla hur det är att vara sjuk och när barn är sjuka känns det alltid extra jobbigt - även om det bara är en elak förkylning. 
 
Så vi får ta en lugn dag. Precis när jag är redo att gå ut, vi har pratar om att vi skall gå och köpa syster en present borrar Labolina in sin lilla kropp nära mig och säger att hon är trött och visst vill sova. Först tror jag att hon busar och låtsas sova men märker snabbt att hon faktiskt sover - på riktigt och huden känns varm där hon ligger i min famn. 
 
Och där i en lägenhet mitt i gamla stan i Tjeckiens Prag blir vi sittande den här första november dagen. Jag med en flicka i famnen som jag bara lämnar då jag måste uppsöka toaletten och med serien Homeland - säsong 2 som sällskap. En ångest över att vara ända till Prag och sen sitta inne och se en serie föröker göra sig påmind men vad har jag för val? Att ge mig ut med en dålig Labolina som inte har någon glädje över att hennes mamma släpar ut henne? Nä, vi blir kvar i systers soffa och Labolina sover i över fyra timmar innan jag väcker henne och vi går ut till torget innan Syster slutar jobbet och kommer och möter oss.

Homeland i Prag

Film En kommentar
 
Under stora delar av natten hostar hon så det skär i mig. Syster klappar och hummar in i Labolinas öra att det blir bra, hon blir snart bättre och med trött röst viskar hon att Labolina är det bästa och finaste som finns. Jag är tacksam att jag inte är ensam, vi vet ju alla hur det är att vara sjuk och när barn är sjuka känns det alltid extra jobbigt - även om det bara är en elak förkylning. 
 
Så vi får ta en lugn dag. Precis när jag är redo att gå ut, vi har pratar om att vi skall gå och köpa syster en present borrar Labolina in sin lilla kropp nära mig och säger att hon är trött och visst vill sova. Först tror jag att hon busar och låtsas sova men märker snabbt att hon faktiskt sover - på riktigt och huden känns varm där hon ligger i min famn. 
 
Och där i en lägenhet mitt i gamla stan i Tjeckiens Prag blir vi sittande den här första november dagen. Jag med en flicka i famnen som jag bara lämnar då jag måste uppsöka toaletten och med serien Homeland - säsong 2 som sällskap. En ångest över att vara ända till Prag och sen sitta inne och se en serie föröker göra sig påmind men vad har jag för val? Att ge mig ut med en dålig Labolina som inte har någon glädje över att hennes mamma släpar ut henne? Nä, vi blir kvar i systers soffa och Labolina sover i över fyra timmar innan jag väcker henne och vi går ut till torget innan Syster slutar jobbet och kommer och möter oss.