Värmen slår emot oss som en varm vägg när vi kliver av planet och de varma tröjor vi haft åker snabbt av. En buss hämtar oss och kör iväg. Vi har ingen aning om vart vi skall bo och busschauffören pratar bara i sin mobil. En man ropar till oss alla som säkert ser ut som dumma frågetecken att detta är nemas problemas...

Vi åker på en smal krokig väg från flygplasten och de höga bergen sträcker sig mäktigt upp ovanför oss. Långt ner ser vi vattnet och det hela påminner om vägen vi åker när vi skall till vår stuga i Norge.

     

Bussen stannar några gånger innan vi till slut också får stiga av, en ung tjej i brun klänning och dior solisar möter oss och säger att vi skall åka med henne. Jag funderar på om det är äkta dior... Hon säger att vägen inte är lång och berättar massa på den lilla biten till huset där vi skall bo... där är bussstationen där ni tar buss 5 eller 6 till gamla stan. Där är en fin parkpromenad med en strand längst ner. Där är det och där är det... Vi försöker snappa upp så mycket vi kan samtidigt som vi tittar på det nya landet vi hamnat i.

Så stannar Aida, som hon heter, bilen vid ett litet och berättar att här ska vi bo. Vi skall bo hemma hos henne och hennes gamla mamma och pappa. Vi får ett rum och skall dela badrum med familjen...

Ute på deras terras får vi lemonad och kakor av mamman som inte kan släppa mig med blicken. Hon kan ingen engelska men Aida tolkar och säger att hon tycker jag är fantastisk. Vet inte vad jag skall säga, inte T heller. Mamman slutar inte titta och när vi senare skall gå ut kramar hon mig nästan och pillar i, vad hon tycker, mitt fantastiska hår. Pappan pratar en massa och viftar hejdlöst med armarna, men vi fårstår inte mycket. Aida däremot ger oss en karta över stan och en massa tips på saker att se, göra och äta. Toppen för oss som bara tagit en sista minuten utan att kunna direkt något om Kroatien.


Vi promenerar bort mot Lapads centrum och försöker komma ihåg så mycket som möjligt av den information vi fick i bilen. Äter god mat på en billig restaurang och sedan vandrar vi parkpromenaden ner. T vill ta ett dopp, men jag väljer att bara bada benen. Vattnet är ljummet säger han och där på stranden sitter vi sedan och njuter av att äntligen vara i Dubrovnik.


... när vi kommer hem sent på natten och bara vill gå och lägga oss vill mamman absolut bjuda på lemonad och prata. Där satt vi återigen på terassen och ansträngde oss för att inte somna. Mamman är ändå ganska rolig och fantastisk med sitt kroppspråk. Trots att vi inte talar samma språk förstår vi varandra!

Till Kroatien

Dubrovnik 2008 5 kommentarer
Värmen slår emot oss som en varm vägg när vi kliver av planet och de varma tröjor vi haft åker snabbt av. En buss hämtar oss och kör iväg. Vi har ingen aning om vart vi skall bo och busschauffören pratar bara i sin mobil. En man ropar till oss alla som säkert ser ut som dumma frågetecken att detta är nemas problemas...

Vi åker på en smal krokig väg från flygplasten och de höga bergen sträcker sig mäktigt upp ovanför oss. Långt ner ser vi vattnet och det hela påminner om vägen vi åker när vi skall till vår stuga i Norge.

     

Bussen stannar några gånger innan vi till slut också får stiga av, en ung tjej i brun klänning och dior solisar möter oss och säger att vi skall åka med henne. Jag funderar på om det är äkta dior... Hon säger att vägen inte är lång och berättar massa på den lilla biten till huset där vi skall bo... där är bussstationen där ni tar buss 5 eller 6 till gamla stan. Där är en fin parkpromenad med en strand längst ner. Där är det och där är det... Vi försöker snappa upp så mycket vi kan samtidigt som vi tittar på det nya landet vi hamnat i.

Så stannar Aida, som hon heter, bilen vid ett litet och berättar att här ska vi bo. Vi skall bo hemma hos henne och hennes gamla mamma och pappa. Vi får ett rum och skall dela badrum med familjen...

Ute på deras terras får vi lemonad och kakor av mamman som inte kan släppa mig med blicken. Hon kan ingen engelska men Aida tolkar och säger att hon tycker jag är fantastisk. Vet inte vad jag skall säga, inte T heller. Mamman slutar inte titta och när vi senare skall gå ut kramar hon mig nästan och pillar i, vad hon tycker, mitt fantastiska hår. Pappan pratar en massa och viftar hejdlöst med armarna, men vi fårstår inte mycket. Aida däremot ger oss en karta över stan och en massa tips på saker att se, göra och äta. Toppen för oss som bara tagit en sista minuten utan att kunna direkt något om Kroatien.


Vi promenerar bort mot Lapads centrum och försöker komma ihåg så mycket som möjligt av den information vi fick i bilen. Äter god mat på en billig restaurang och sedan vandrar vi parkpromenaden ner. T vill ta ett dopp, men jag väljer att bara bada benen. Vattnet är ljummet säger han och där på stranden sitter vi sedan och njuter av att äntligen vara i Dubrovnik.


... när vi kommer hem sent på natten och bara vill gå och lägga oss vill mamman absolut bjuda på lemonad och prata. Där satt vi återigen på terassen och ansträngde oss för att inte somna. Mamman är ändå ganska rolig och fantastisk med sitt kroppspråk. Trots att vi inte talar samma språk förstår vi varandra!
Köper frukost på Kerum, en stor supermarket, som vi äter på en av parkbänkarna på parkpromenade. Köper bröd och något som liknar kalvkorv men när vi öppnar och smakar upptäcker vi att det är någon vitlökskorv. Nog för att både jag och T gillar vitlök, men så här på morgonkanten blir det lite för mycket av det goda för båda.

Vi tar bussen ner till gamla stan. Innan vi går upp på muren besöker vi en toalett. Får där för första gången se och uppleva toaletten där du står och gör dina behov... Spännande! Värmen slår emot oss och vi har med oss mycket vatten, men men trots det måste vi stanna och vila flera gånger... gärna i skugga. Vi vet inte hur varmt det är men någon stans runt 35 sägs det.


Stan är vacker! Från muren kan man se ner i gamla stan och utanför Dubrovnik där havets vågor rullar. Vi njuter där vi strosar runt men plötsligt ramlar jag. De gamla marmor stenarna är glashala och klide i typ "splitt" Lyckas få stopp på glidet när knät slår emot. AJ!!!

                          

Efter muren äter vi lunch inne i stan. Sätter oss på en liten sidogata från den "stora" affärsgatan och ser därifrån alla som rusar fram och tillbaka. Vilket tryck det är! Den ena varmare än den andra.

Så tar vi båten ut till ön Lokrum som ligger 15 min utanför gamla stan. Ön är otroligt vacker med sitt blåa hav och all grönska. Det struttar runt en massa påfåglar och jag och T fotar som bara den på mamma-pappa-barn påfågel familjen innan vi inser att det finns hur många fåglar som helst. Badar från klipporna som är sylvassa! Vattnet är alldeles ljummet och extremt salt, vi flyter bra. Som tur är finns en dusch med sötvatten. T snorklar upp en sjöborre till mig och när vi tagit bort de svarta giftiga taggarna är det en lila vacker färg under!

                    

Tar sista båten tillbaka till stan efter en fanstastisk dag. Äter god mat på en restaurang med utsikt utöver havet och dricker gott vin. Tar bussen hem och säger snabbt godnatt till mamman som fortfarande sitter uppe. Vi känner oss såå nöjda med dagen!

Old Town and Lokrum

Dubrovnik 2008 Kommentera
Köper frukost på Kerum, en stor supermarket, som vi äter på en av parkbänkarna på parkpromenade. Köper bröd och något som liknar kalvkorv men när vi öppnar och smakar upptäcker vi att det är någon vitlökskorv. Nog för att både jag och T gillar vitlök, men så här på morgonkanten blir det lite för mycket av det goda för båda.

Vi tar bussen ner till gamla stan. Innan vi går upp på muren besöker vi en toalett. Får där för första gången se och uppleva toaletten där du står och gör dina behov... Spännande! Värmen slår emot oss och vi har med oss mycket vatten, men men trots det måste vi stanna och vila flera gånger... gärna i skugga. Vi vet inte hur varmt det är men någon stans runt 35 sägs det.


Stan är vacker! Från muren kan man se ner i gamla stan och utanför Dubrovnik där havets vågor rullar. Vi njuter där vi strosar runt men plötsligt ramlar jag. De gamla marmor stenarna är glashala och klide i typ "splitt" Lyckas få stopp på glidet när knät slår emot. AJ!!!

                          

Efter muren äter vi lunch inne i stan. Sätter oss på en liten sidogata från den "stora" affärsgatan och ser därifrån alla som rusar fram och tillbaka. Vilket tryck det är! Den ena varmare än den andra.

Så tar vi båten ut till ön Lokrum som ligger 15 min utanför gamla stan. Ön är otroligt vacker med sitt blåa hav och all grönska. Det struttar runt en massa påfåglar och jag och T fotar som bara den på mamma-pappa-barn påfågel familjen innan vi inser att det finns hur många fåglar som helst. Badar från klipporna som är sylvassa! Vattnet är alldeles ljummet och extremt salt, vi flyter bra. Som tur är finns en dusch med sötvatten. T snorklar upp en sjöborre till mig och när vi tagit bort de svarta giftiga taggarna är det en lila vacker färg under!

                    

Tar sista båten tillbaka till stan efter en fanstastisk dag. Äter god mat på en restaurang med utsikt utöver havet och dricker gott vin. Tar bussen hem och säger snabbt godnatt till mamman som fortfarande sitter uppe. Vi känner oss såå nöjda med dagen!

Våra sängar är hårda! När man sätter sig i den är det som att sätta sig på en sten. Det knakar i hela våra kroppar när vi vaknar på morgonen. Trots detta är vi glad över att en ny dag väntar och det ryggonda försvinner, vi glömmer det i alla fall för ett tag. Mitt knä är blått efter mitt "glid" på muren.


Vi promenerar ner till vattent vid vårt hus, därifrån vi kom med bussen första dagen och tar därifrån en liten taxibåt över sundet till Gruz. Vi köper biljetter till ännu en färja och medan vi väntar på att den skall gå stroasr vi runt i Gruz som senare skall visa sig vara den plats vi tycker minst om under vår resa.

Vi ser stor fiskar inne i hamnen där den ena stora lyxkryssaren efter de andra ligger förtöjda. Jag tycker dofterna runt omkring oss är besvärande. En blandning av avgaser, skit och damm.


Färjan vi skall åka med är ganska stor och resan tar ca 50 min. Jag lyckas somna och i Ts knä ligger jag och missar större delen av resan ut till Lopud.



Väl framme är det verkligen supervarmt. Vi bestämmer oss ändå för att vandra över ön för att ta oss till den, vad vi har hört, bästa stranden. Promenaden är fantastisk! Det känns som om vi vandrar på landet i en filmkuliss. Det ena söta huset efter det andra med vackra trädgårdar. T frågar om jag skulle kunna tänka mig att bo så här men det vill jag inte. Nog för att det vackert, men det här är ändå för mycket "land" för mig.



     

Stranden är härlig! Vi badar och solar hela dagen och tar sedan sista båten hem. Jag lyckas hålla mig vaken under hela resan och ser allt det jag missade när vi åkte. Det blåser rejält och vi är tvugna att ta på oss våra handdukar för att inte frysa. Någon tröja har vi inte med oss....

     



Istället för att ta taxibåten över sundet tillbaka promenerar vi och tittar på alla båtar. Ett skepp ser ut som ett riktigt sjörövarskepp. Det är nästan så att vi väntar på att kapten krok skall titta fram...

Vi går hem byter om och äter sedan på en restaurang på parkpromenaden. En grillrestaurang med grym inredning, fast vi sitter ute. Känns mysigt att sitta med T bland facklorna och bara vara! Maten är också god.

När vi ätit färdigt vandrar vi omkring. T köper badskor och jag en stråhatt. Vi går till ett internetkafe som ligger i en park och när vi sitter där kommer det en uggla och sätter sig brevid oss.


Hemma igen har mamman åkt till Zagreb för att hälsa på sin son, vi vet inte när hon kommer tillbaka. Pappan ligger och sover och vi kan höra hans tunga snarkningar. Fnissandes går vi in och lägger oss.

Lopud

Dubrovnik 2008 Kommentera

Våra sängar är hårda! När man sätter sig i den är det som att sätta sig på en sten. Det knakar i hela våra kroppar när vi vaknar på morgonen. Trots detta är vi glad över att en ny dag väntar och det ryggonda försvinner, vi glömmer det i alla fall för ett tag. Mitt knä är blått efter mitt "glid" på muren.


Vi promenerar ner till vattent vid vårt hus, därifrån vi kom med bussen första dagen och tar därifrån en liten taxibåt över sundet till Gruz. Vi köper biljetter till ännu en färja och medan vi väntar på att den skall gå stroasr vi runt i Gruz som senare skall visa sig vara den plats vi tycker minst om under vår resa.

Vi ser stor fiskar inne i hamnen där den ena stora lyxkryssaren efter de andra ligger förtöjda. Jag tycker dofterna runt omkring oss är besvärande. En blandning av avgaser, skit och damm.


Färjan vi skall åka med är ganska stor och resan tar ca 50 min. Jag lyckas somna och i Ts knä ligger jag och missar större delen av resan ut till Lopud.



Väl framme är det verkligen supervarmt. Vi bestämmer oss ändå för att vandra över ön för att ta oss till den, vad vi har hört, bästa stranden. Promenaden är fantastisk! Det känns som om vi vandrar på landet i en filmkuliss. Det ena söta huset efter det andra med vackra trädgårdar. T frågar om jag skulle kunna tänka mig att bo så här men det vill jag inte. Nog för att det vackert, men det här är ändå för mycket "land" för mig.



     

Stranden är härlig! Vi badar och solar hela dagen och tar sedan sista båten hem. Jag lyckas hålla mig vaken under hela resan och ser allt det jag missade när vi åkte. Det blåser rejält och vi är tvugna att ta på oss våra handdukar för att inte frysa. Någon tröja har vi inte med oss....

     



Istället för att ta taxibåten över sundet tillbaka promenerar vi och tittar på alla båtar. Ett skepp ser ut som ett riktigt sjörövarskepp. Det är nästan så att vi väntar på att kapten krok skall titta fram...

Vi går hem byter om och äter sedan på en restaurang på parkpromenaden. En grillrestaurang med grym inredning, fast vi sitter ute. Känns mysigt att sitta med T bland facklorna och bara vara! Maten är också god.

När vi ätit färdigt vandrar vi omkring. T köper badskor och jag en stråhatt. Vi går till ett internetkafe som ligger i en park och när vi sitter där kommer det en uggla och sätter sig brevid oss.


Hemma igen har mamman åkt till Zagreb för att hälsa på sin son, vi vet inte när hon kommer tillbaka. Pappan ligger och sover och vi kan höra hans tunga snarkningar. Fnissandes går vi in och lägger oss.