Till Kroatien

Värmen slår emot oss som en varm vägg när vi kliver av planet och de varma tröjor vi haft åker snabbt av. En buss hämtar oss och kör iväg. Vi har ingen aning om vart vi skall bo och busschauffören pratar bara i sin mobil. En man ropar till oss alla som säkert ser ut som dumma frågetecken att detta är nemas problemas...

Vi åker på en smal krokig väg från flygplasten och de höga bergen sträcker sig mäktigt upp ovanför oss. Långt ner ser vi vattnet och det hela påminner om vägen vi åker när vi skall till vår stuga i Norge.

     

Bussen stannar några gånger innan vi till slut också får stiga av, en ung tjej i brun klänning och dior solisar möter oss och säger att vi skall åka med henne. Jag funderar på om det är äkta dior... Hon säger att vägen inte är lång och berättar massa på den lilla biten till huset där vi skall bo... där är bussstationen där ni tar buss 5 eller 6 till gamla stan. Där är en fin parkpromenad med en strand längst ner. Där är det och där är det... Vi försöker snappa upp så mycket vi kan samtidigt som vi tittar på det nya landet vi hamnat i.

Så stannar Aida, som hon heter, bilen vid ett litet och berättar att här ska vi bo. Vi skall bo hemma hos henne och hennes gamla mamma och pappa. Vi får ett rum och skall dela badrum med familjen...

Ute på deras terras får vi lemonad och kakor av mamman som inte kan släppa mig med blicken. Hon kan ingen engelska men Aida tolkar och säger att hon tycker jag är fantastisk. Vet inte vad jag skall säga, inte T heller. Mamman slutar inte titta och när vi senare skall gå ut kramar hon mig nästan och pillar i, vad hon tycker, mitt fantastiska hår. Pappan pratar en massa och viftar hejdlöst med armarna, men vi fårstår inte mycket. Aida däremot ger oss en karta över stan och en massa tips på saker att se, göra och äta. Toppen för oss som bara tagit en sista minuten utan att kunna direkt något om Kroatien.


Vi promenerar bort mot Lapads centrum och försöker komma ihåg så mycket som möjligt av den information vi fick i bilen. Äter god mat på en billig restaurang och sedan vandrar vi parkpromenaden ner. T vill ta ett dopp, men jag väljer att bara bada benen. Vattnet är ljummet säger han och där på stranden sitter vi sedan och njuter av att äntligen vara i Dubrovnik.


... när vi kommer hem sent på natten och bara vill gå och lägga oss vill mamman absolut bjuda på lemonad och prata. Där satt vi återigen på terassen och ansträngde oss för att inte somna. Mamman är ändå ganska rolig och fantastisk med sitt kroppspråk. Trots att vi inte talar samma språk förstår vi varandra!

Old Town and Lokrum

Köper frukost på Kerum, en stor supermarket, som vi äter på en av parkbänkarna på parkpromenade. Köper bröd och något som liknar kalvkorv men när vi öppnar och smakar upptäcker vi att det är någon vitlökskorv. Nog för att både jag och T gillar vitlök, men så här på morgonkanten blir det lite för mycket av det goda för båda.

Vi tar bussen ner till gamla stan. Innan vi går upp på muren besöker vi en toalett. Får där för första gången se och uppleva toaletten där du står och gör dina behov... Spännande! Värmen slår emot oss och vi har med oss mycket vatten, men men trots det måste vi stanna och vila flera gånger... gärna i skugga. Vi vet inte hur varmt det är men någon stans runt 35 sägs det.


Stan är vacker! Från muren kan man se ner i gamla stan och utanför Dubrovnik där havets vågor rullar. Vi njuter där vi strosar runt men plötsligt ramlar jag. De gamla marmor stenarna är glashala och klide i typ "splitt" Lyckas få stopp på glidet när knät slår emot. AJ!!!

                          

Efter muren äter vi lunch inne i stan. Sätter oss på en liten sidogata från den "stora" affärsgatan och ser därifrån alla som rusar fram och tillbaka. Vilket tryck det är! Den ena varmare än den andra.

Så tar vi båten ut till ön Lokrum som ligger 15 min utanför gamla stan. Ön är otroligt vacker med sitt blåa hav och all grönska. Det struttar runt en massa påfåglar och jag och T fotar som bara den på mamma-pappa-barn påfågel familjen innan vi inser att det finns hur många fåglar som helst. Badar från klipporna som är sylvassa! Vattnet är alldeles ljummet och extremt salt, vi flyter bra. Som tur är finns en dusch med sötvatten. T snorklar upp en sjöborre till mig och när vi tagit bort de svarta giftiga taggarna är det en lila vacker färg under!

                    

Tar sista båten tillbaka till stan efter en fanstastisk dag. Äter god mat på en restaurang med utsikt utöver havet och dricker gott vin. Tar bussen hem och säger snabbt godnatt till mamman som fortfarande sitter uppe. Vi känner oss såå nöjda med dagen!

Lopud

Våra sängar är hårda! När man sätter sig i den är det som att sätta sig på en sten. Det knakar i hela våra kroppar när vi vaknar på morgonen. Trots detta är vi glad över att en ny dag väntar och det ryggonda försvinner, vi glömmer det i alla fall för ett tag. Mitt knä är blått efter mitt "glid" på muren.


Vi promenerar ner till vattent vid vårt hus, därifrån vi kom med bussen första dagen och tar därifrån en liten taxibåt över sundet till Gruz. Vi köper biljetter till ännu en färja och medan vi väntar på att den skall gå stroasr vi runt i Gruz som senare skall visa sig vara den plats vi tycker minst om under vår resa.

Vi ser stor fiskar inne i hamnen där den ena stora lyxkryssaren efter de andra ligger förtöjda. Jag tycker dofterna runt omkring oss är besvärande. En blandning av avgaser, skit och damm.


Färjan vi skall åka med är ganska stor och resan tar ca 50 min. Jag lyckas somna och i Ts knä ligger jag och missar större delen av resan ut till Lopud.



Väl framme är det verkligen supervarmt. Vi bestämmer oss ändå för att vandra över ön för att ta oss till den, vad vi har hört, bästa stranden. Promenaden är fantastisk! Det känns som om vi vandrar på landet i en filmkuliss. Det ena söta huset efter det andra med vackra trädgårdar. T frågar om jag skulle kunna tänka mig att bo så här men det vill jag inte. Nog för att det vackert, men det här är ändå för mycket "land" för mig.



     

Stranden är härlig! Vi badar och solar hela dagen och tar sedan sista båten hem. Jag lyckas hålla mig vaken under hela resan och ser allt det jag missade när vi åkte. Det blåser rejält och vi är tvugna att ta på oss våra handdukar för att inte frysa. Någon tröja har vi inte med oss....

     



Istället för att ta taxibåten över sundet tillbaka promenerar vi och tittar på alla båtar. Ett skepp ser ut som ett riktigt sjörövarskepp. Det är nästan så att vi väntar på att kapten krok skall titta fram...

Vi går hem byter om och äter sedan på en restaurang på parkpromenaden. En grillrestaurang med grym inredning, fast vi sitter ute. Känns mysigt att sitta med T bland facklorna och bara vara! Maten är också god.

När vi ätit färdigt vandrar vi omkring. T köper badskor och jag en stråhatt. Vi går till ett internetkafe som ligger i en park och när vi sitter där kommer det en uggla och sätter sig brevid oss.


Hemma igen har mamman åkt till Zagreb för att hälsa på sin son, vi vet inte när hon kommer tillbaka. Pappan ligger och sover och vi kan höra hans tunga snarkningar. Fnissandes går vi in och lägger oss.


En slappardag på Copacabana

Vi äter sen frukost och tittar på tennis. Riktigt duktiga tjejer som spelar och T är imponerad, de ser inte så gamla ut heller. Jag är mest impad över att de orkar spela i värmen.


Idag har vi bestämt oss för att besöka Copacabana beachen som mamman i huset pratat så varmt om. Innan vi går dit går vi hem för att lämna lite saker. Möter pappan på vägen och det ser ut som han är på väg bort med en vän men vänder när han möter oss. Tydligen har han låst dörren som de lovat skall vara öppen hela tiden så nu måste han ändra sina planer för att låsa upp för oss...

Copacabana är inge hitt... inte om vi jämför med det vi sett innan. Detta känns som en typisk turiststrand. Vi badar och jag måste låna T´s badskor för att kunna ta mig i vattnet. Stenarna är så vassa, men med badskor går det bra.

Vi ligger på stranden hela dagen. Men efter ett tag söker vi efter skugga. Det är svårt att hitta, men T kommer på att vi kan lägga oss i skuggan av en stor reklamskylt. Det tar kanske femton minuter innan ett äldre par kommer och lägger sig kloss an oss. Damen slänger av sig sina kläde och börjar tokspruta med någon slags solspray som luktar äckelpäckel!! Vi funderar på om vi skall flytta därifrån, men bestämmer oss för att stanna, vi behöver skuggan.

På vägen hem ser vi kiwi och mandarin träd. Mandariner har jag sett tidigare, men aldrig kiwiträd.

  


Vi äter mat i Lapad, vårt ställe. Innan vi går ut ger Aida oss fler tips och pappan går runt mig hela tiden och klappar på mig... vet inte riktigt vad jag skall göra mer än att le, men efter ett tag tröttnar jag och vill därifrån. Brukar man klappa på alla sådär i Kroatien? T tror inte det för han har inte fått en enda klapp:)

Vi leter efter en restaurang som Aida och hennes familj rekommenderat. Letar och letar utan att hitta... vi ser en parkerings skylt för deras gäster men ingen Fellini. Till slut går vi in på ett hotell och frågar och killen berättar att Fellini lagts ner och att det nu är en ny ägare som döpt om restaurangen till Tennis. Skrattandes går vi därifrån. Som vi letat, och så finns inte Fellini. Restaurangen Tennis har vi ju gått förbi varje dag!

Vi äter där i alla fall och maten är god. Jag dricker nog det godaste rödvin någonsin!! Tyvärr är inte min hamburgare genomstekt, men eftersom den är så stor, verkligen skitstor, säger jag inget utan äter det som är ok och blir ändå mätt. Att steka den ytterligare skulle varit svårt eftersom det är ost inbakat.

På natten blir jag dålig! Magen bara krampar och jag tror att det är hamburgarens fel. När jag skall gå på toaletter ropar pappan på Aida. Kanske vaknade han till när jag låste upp. Han ropar en massa saker som jag inte kan förstå. Blir lite rädd och T måste följa med mig ut i hallen. Vill inte möta någon!!

Jag lyckas somna om men T är beredd med påsar säger han. Att må dåligt är inget hitt, att må dåligt när man är borta är än värre men att ha någon brevid sig som bryr sig värmer!

Cavtaft

Solen gassar på oss när vi vandrar bort för att ta bussen till gamla stan. Är såå tacksam över min solhatt och T är tacksam över sin nya väska. Att ha ryggsäck blev alldeles för svettigt och han visste inte vart han skulle göra av sig.

Vi är ute i god tid och hinner med första båten som skall ta oss ut till Cavtaft. Man kan tydligen även åka buss, men Aida sa att det var mycket vackrare med båt. En tjej med varma kläder ropar att båten kommer och hon ser så svettig ut. Varje gång hon ropar himlar hon med ögonen som om detta är bland det värsta hon vet. Både jag och T tittar och tänker att det måste vara skit att ha ett jobb som man inte trivs med. Ja, hela hon utstrålar missnöjje...

Båtresan tar ca. en timma och under färden stannar vi på flera olika platser. Ett ställe är underligt... känns som om vi åker in i en spökstad där små hus och stora hotell ser bombattackerade ut. Allt är tyst och stilla och med de trasiga byggnaderna som möter vår syn är det som att titta på en kuliss.

   

Cavtaft är vackert! Vi skickar sms till T´s syster som fyller 30 och T smörjer in sig med någon slags olja som skall göra att man blir lite extra stekt...brun. Jag tar kort och på bilden ser han svettig ut, det riktigt glänser!


Köpter den godaste glassen ever! och lägger oss sedan på en klippa. Vattentemeraturen har sjunkit och plötsligt tycker vi att det är kallt att bada. Vi ser andra som också hoppar i som snabbt drar efter andan. Kanske är det kallare för att vi är längre ut... ingen som vet. Jag lägger mig i skuggan och somnar....Skit! När jag vaknar har jag massa jobbigt bett på ryggen.
      

Vi packar ihop och fortsätter att promenera. Äter mat, jag väljer en skum tonfisksallad som jag lyckas trycka i mig med hjälp av massa öl. Den är helt seg!

Vi går och köper glass igen innan vi badar ännu mer. Den här gången i en vik och där är det varmare. Tar sista båten hem och äter mat inne i gamla stan. Ännu en gång superduper nöjda över dagen!


Lokrum gånger två

De sista två dagarna spenderar vi på Lokrum som besökte vår första dag.

     

Vi badar, går i en botanisk trädgård och njuter. Av sol, bad, god mat och dryck, varandras sällskap och livet när det för oss är som bäst. Att i solnedgång sitta på en klippa med den du tycker allra bäst om är för mig guld!

        

Vi tittade på två tjejer som gjorde en eldshow.

   

Vi äter mat inne i gamla stan och besöker ett jazzcaffe med ett grymt liveband. Medlemmarna i bandet är såå musikaliska och det spelar tydligen ingen roll vilket instrument de spelar på för de behärskar de flesta.




RSS 2.0