Stilla morgon
Det är så stilla, så otroligt stilla. Värmen som infinner sig redan tidigt på morgonen är hettande men ändå välkommen. Jag öppnar upp dörren till den lilla stuga vi sovit i inatt. Lite öm i kroppen efter att ha försökt sova bredvid en Labolina som verkligen brett ut sig och mest legat i mitten i sängen. De andra sover fortfarande och det är alldeles vindstilla och havet rör sig knappt.
I den lummiga trädgården hänger badkläderna ifrån igår på tork och grillen på bergshällen påminner om en fantastisk middag och kväll. Vi har det fint här, hos Johans familj och deras land och denna sommaren... Ja den är svår att sätta ord på så magisk som just den här är.
Tillsammanstid, ja då går det inte att ha det annat än bra.
