En efterlängtad

Så var den äntligen här: min semester och även om jag valt att kalla den för föräldraledighet så är det semester det är och semester som det skall vara. Konstgt det där, att även om jag "bara" arbetat en dag i veckan så är det sådär gott att nu får vara ledig, helledig och bara vara mamma och mysa med det största som finns - familjen.
 
Jag satt där i bilen med en bubblande känsla i magen av lycka när jag for hemåt för att hämta upp Labolina och tillsammans skrattade vi och gosa och tyckte att detta med semester och sommar - det är något bra. Ja vi var så till oss, jag för att ha semester och få träffa Labolina efter en dags jobb och hon för att få träffa mig efter en dags jobb och min glädje tycktes smitta av sig på henne. Jag sjöng i bilen och bara njöt och solen lyste in på oss och gjorde oss smått svettiga, men vad gör väl det om man är sådär semesterglad?
 
Stannade och köpte hem mumsig mat till mig och T för att fira allt detta goda, härliga och vi dukade upp till fest på vår lilla balkong. Labolinas ormgrop fick flytta upp den också och där satt vi och åt, skrattade, hjälpte Labolina som föll, åt, drack, hjälpte Labalina som just nu är inne i en "slänga iväg sakerna och hämta det till mig" period, skrattade, hjälpte Labolina med nått mer, åt, gav Labolina mat, drack och ja så höll vi på. Till slut låg vi alla tre i ormgropen och bara myste och pratade om vilken himla tur vi har... med så himla mycket.
 
 
Vi pratade om vad som varit och vad som komma skall och där i solnedgången skålade vi för livet som just vi får leva.
 
 

En dag till

En härlig bild på jordgubbarna vi åt upp förra midsommar...
 
Så var det dagen före... dagen före midsommar och här hos oss på västkusten i Fjällbacka skiner solen som  aldrig förr och vinden kommer och går lite som den vill. När den är här är den tyvärr inte allt för varm men i de stunder då det är lä är det riktigt, riktigt gott och jag önskade nästan att midsommarafton skulle firas och vara idag.
 
Men så är det ju inte utan midsommar är och ska firas imorgon och vi håller tummar och tår för att det skall vara fint väder även då. T har arbetat som en tok långt in på nattens timmar med våra utemöbler och vi har riktigt stora härliga planer för hur vi vill ha det på vår terass. 
 
Labolina lämnade hemmet med sin farmor och jag fick en ledig dag där jag kände mig lite smått stressad över att fixa allt sånt där som inte längre går att göra med en liten bebbe runt omkring som ständigt kräver min uppmärksamhet. Hade såå mycket att ta tag i att jag knappt visste i vilken ände jag skulle börja och redan när  bilen rullade iväg började jag längta. Längta som en tok efter det absolut finaste som finns i mitt liv. Visst är det konstigt det där med att längta? Ibland ramlar det över mig utan någon som helst rimlig förklaring...
 
Men i morgon är det som sagt midsommar och Labolina firar dagen med oss, vår första midsommar som familj. För mig känns detaa större än störst!

Svikaren

Såhär i fotbolls-EM tider passade den här boken väldigt bra. Trovärdig och otäck, jag gillar Wennstams böcker!

 

Det rör sig helt klart om hämnd. För att fotbollsspelaren Sebastian Lilja vänt sin egen klubb ryggen och skrivit på för konkurrenten. Omdömena är både hårda och hotfulla: Jävla Bajenfitta! Du ska dö! Du pissade på oss! Sebastian Lilja får sitt sista år i livet förstört av anonyma hot. Och en dag hittas han i sin egen lägenhet i en stor blodpöl.

Det ser ut att vara ett ganska enkelt fall att lösa förkriminalinspektör Charlotta Lugn. Det är naturligtvis en urspårad supporter som huggit kniven i Liljas kropp över sjuttio gånger. Och målsägarbiträdet Shirin Sundin, som kallas in för att företräda Liljas mor och far, får förklara för dem hur sport kan få människor att känna ett sådant oresonligt hat.

Det första spår som kommer in leder också mycket riktigt mot ett av de värsta rötäggen, som söker spänningen i upploppen kring matcherna och de organiserade masslagsmålen mellan olika firmor, än vad som händer på själva planen.

Men det är något som inte stämmer. Nya fakta kommer fram under utredningen som pekar i en helt annan riktning. Inte på en anonym våldsverkare utan någon som stått Sebastian Lilja nära. Väldigt nära.

Katarina Wennstams en skakande skildring av våld och intolerans i sportens värld. En sund själ i en död kropp. 


En kväll i juni

 
En kväll i juni då ljuset är så där speciellt och magiskt att människor världen över kommer hit för att måla i just detta ljus.
 

Så blev det kväll och här i Fjällbacka strålar solen in genom husets fönster och gör det varmt och alldeles härligt. Det är ett speciellt ljus vi har just här och många väljer att göra konstverk i just detta ljus.Ta bara skagemålarna som exempel. Wow vilka målningar som kommer därifrån.När man fotograferar är detta ljus blir det alltid något extra med bilden, det behövs knappast någon större redigering utan ljuset i bilden gör det mesta.
 
Tidigare i kväll innan jag tog Labolina ur sin ormgrop där hon satt och vräkte sig med sina leksaker, förberedde jag dessa drycker. Ett glas till mamman och en flarre till dottern och i soffan småtittade vi lite på fotbollen samtidigt som vi väntade på att pappan i huset skulle komma hem. Helt slut kände jag mig efter att ha gett mig på något jag aldrig tidigare gjort och förhoppningsvis väldigt sällan mer skall behöva göra. En riktig karlsyssla kan jag tycka för min pappa har alltid gjort detta hemma hos oss och sedan har det bara blivit så att T tagit över den sysslan här hemma hos oss nu.
 
Men ikväll tänkte jag att vad tusan, visst skall väl jag också kunna - åt fanders med alla kvinnosysslor vs manssysslor! Så drog jag på mig handskar och tog ett par djupa andetag innan jag gav mig på avloppet i duschen. Men såhär i efterhand tycker jag, faktiskt, att T fortfarande kan få ha det som en av sina sysslor. Nu vet jag att jag "kan" och mer behöver jag inte veta.

En efterlängtad sol

 

Ett par minuter som så ofta går så snabbt så snabbt, jag tänker på dagens rast. Ibland hinner jag knappt fatta att jag "är på rast" innan den är slut. Så det där med att underbart är kort stämmer verkligen ofta när jag har rast.


Solens strålar dränker mig med värme och jag lapar i mig all värme som det bara går och hoppas av hela mitt hjärta att den, solen, är här för att stanna om så bara för ett tag. Gärna med lite värme men jag vill absolut inte be om för mycket. 

Labolina är hemma med sin mormor och jag är alltså på jobb och under min rast fortsätter jag i mina tankar att planera och gå igenom min tänkta nya verksamhet. Tänk om jag faktiskt skulle kunna få detta att gå igenom, tänk om det skulle bli lyckat och wow vilken härlig surprise det skulle bli för detta är verkligen ett helt nytt område för mig.

Sen är det det där med midsommar som finns i mina tankar. Svensk midsommar är magiskt och för oss blir detta första med Labolina och bara det gör att jag bubblar av lycka inombords. Finaste tjejen som snart varit utanför magen lika länge som inuti, ja just hon ska fira med oss. Jag längtar efter sill, färskpotatis, gräslök, nubbar och jordgubbar, men inte minst efter mina vänner. 

Midsommar är liksom lite av ett startskottet för sommaren om du frågar mig. Starten på en längre ledighet och en skön avslappnad tillvaro... Ett par dagar till, sen är vi där.

En vanlig måndag

Strör lite glitter över dagen. Bild: We♥it

Så var det måndag igen och här hemma går vi mest omkring och måndagsmyser. Det grå är fortfarande kvar och jag har planer på en innedag i köket. Värmen från ugnen kan göra mig gott och Labolina tycks gilla ljudet från grytor och kastruller som puttrar på spisen. Värmen tar hon nog gärna emot så att hennes små tassar får lite varmt på sig för strumpor, tofflor eller nått annat på fötterna gillar hon Inte, lillskrutt.

Ibland är det skönt att bara strutta runt hemma och bara vara. I myskläder och håret på ända, med musik strömmandes ur högtalarna bara festa loss en vanlig måndag som denna. Strö lite glitter över vardagen och gilla livet -yes det gör vi idag.


En ide?

Det grå vill inte ge med sig utan kämpar för att hänga likt ett lock över Fjällbacka. Några regnskurar har trillat ner och vi har mest myst inne.

Labolina är på ett strålande humör, som hon nästan alltid är och skrattar så ett härligt lyckligt ljud sprids i hela huset. Vad gör det om solen inte lyser när man har ett solsken inomhus?

Kunde knappt sova inatt... Efter mötet i stan igår fick jag en affärsidé som jag med hjälp från min familj kan driva igenom. Ibland gäller det att våga- ta det oväntade steget ut i något du inte vet något om och bara hoppas att det skall gå vägen. Iden är inte dum, tvärtom kan det bli skoj och allt detta låg jag och tänkte på under stora delar av natten.

Resultatet blev en trött mamma men med goda ambitioner om att lyckas! Nu väntar våfflor.


En grå dag

Bild: fotbollsem-2012.se

Tunga jämngråa moln ligger över Fjällbacka idag och en lätt bris och ett halv som ser allt annat än lockande ut gör att jag får påminna mig om att det faktiskt är juni och sommar? Stor besvikelse över Sveriges förlust i fotbolls EM igår. Tänk vilken satsning så många gör för fotbollen, företag och männsikors engagemang och så på två matcher är det över... men

Jag och Labolina har haft myslördag med tända ljus och massa gos, nej vi är inte mycket för att deppa någon längre stund, livet går vidare och nya möjligheter och utmaningar dyker upp när man minst anar...

Som att Labolina "går" på toaletten! Det var verkligen en ny utmaning som hon gärna tog och jag vet inte vem av oss som tyckte att det var roligast men roligt är det. Nu väntar en spännande dag med en tur till en stad inplanerad.

En av de bästa dagarna

Jippi fredag och jag är åter i veckofas, igår var helt tokig då jag ständigt trodde att det var måndag. Men nu är jag tillbaka på rätt dag och vi softar mellan ljusa och mörka moln.

Labolina hamrar med sina små fötter mot golvet och ger ifrån sig gurglande skrattläten. Jag varvar golvet med att fredagsröjja och passar på att pussa på små kinder när jag passerar henne.

Om bara ett litet tag ska vi ta på oss och möta solens värmande strålar och hoppas på att de mörka molnen ger sig av.


En 2:a plats - till mig

För ett tag sedan anmälde jag mig till Lenas hälsotävling med en härlig känsla av att jag fixar det här. Tävlingen var en morot för att komma på rätt köl igen efter graviditeten och noll träning med målet att hitta balans i rollen som mamma, komma igång med träningen och kontrollera sötsuget.


Att bli mamma, och bli mamma till Labolina, är det absolut största och bästa som hänt mig - men det är också en utmaning där det krävs planering, sammarbete och tid för reflektion för att lära sig. Livet rullar på men vilka vägar skall just ditt liv ta? Det är upp till dig att välja och arbeta för att det skall bli så som just du önskar. Något som många gånger är tufft men som går om man med en vilja och motivation jobbar för det och med stöttning från sin omgivning.


Så tog tävlingen slut sista maj och under helgen som gick fick jag reda på att jag vunnit ett andra pris! E
n löjligt bubblande barnslig känsla av lycka liksom rycker inom mig, tänk att jag fixade det!?! Jag blev så glad att jag ville hoppa och sjunga. Berätta för T om och om igen hur glad jag var för detta pris som verkligen kom som en överraskning. Han log åt min glädje och delade den på det underbara sätt som bara han kan.

Jag förvånades över hur ärligt glad jag blev, hur ofta vinner jag något? Ännu är jag långt ifrån målet där jag slutligen vill hamna, men en god bit på väg och en känsla av att det är möjligt för att jag faktiskt kan om jag bara vill. Så snart är det jag som köper nya, stabila, bra promenad/löparskor...

En soft nationaldag

image description

image descriptionimage description

En ledig dag sådär mitt i veckan, vad konstigt det känns. Jag får påminna mig själv flera gånger om att det är "bara" är onsdag och inte vare sig lördag eller söndag.


Trots persienner i vårt sovrum kändes det ljust och jag vaknade tidigt. Låg en stund och bara lyssnade på ljuden runt omkring mig. På T och Labolinas snoze och fågelkvitter utanför fönster och någonstans kunde jag höra en gräsklippare som drogs igång. Härligt med ett litet avbrott så här mitt i veckan!


En huvudstad

 

 

 

Vi tog bilen igår till grannlandets huvudstad Oslo där några av våra vänner spenderar sina dagar. 

Huvudstäder är alltid lite mer stad än de andra städerna. Då man som turist strosar tycker jag mig uppleva ett annat tempo. Så även i Oslo, men som på många sätt påminner om vårt Göteborg. Här i Oslo är det väldigt mångkulturellt, spännande att se hur en stad växer och utvecklas. 

Idag när våra ansikten lapade sol, när Nellie sov gott i sin vagn, när blomblad seglade ner som snö i våra hår och vi gjorde gata upp och ned njöt jag allt det där som en stad jan ge.

Snart blommar Fjällbacka ut och människor kommer på alla möjliga sätt till oss. Med båt, bil, buss, cyckel och det finns säkert de som kommer gåendes. Då kommer de för att för ett tag komma bort från det som jag just älskade och uppskattade så - stadspulsen

En bajs, jag visste det!

Inatt när vi kom hem från kvällens kalas satt en gäst på trappan och hade det mysigt.

Tidigare i veckan hade jag sett små svarta saker just på trappan och rådfrågat både T och mamma om vi kunde ha möss rännandes på vår stentrapp? Vi undersökte det svarta som var stenhårt, så att det skulle vara någon form av musbajs uteslöts.

Men i natt såg vi vems svarta det var och visst var det bajs!

Så otroligt liten satt den där i mörkret och först trodde jag att det var en igelkott, men när kom närmare såg jag att det var en liten, liten kaninunge.

Det satte igång mina tankar och jag såg framför mig hur vi tog hand om det lilla livet i en bur som var så trevlig som en bur bara kan vara. Och hur vi tillsammans med Nellie såg hur den lilla kaninen växte och blev en stor kanin.

Jag som knappt gillar djur fick en längtan efter att ta upp den ensamma och ge den lite kärlek... kanske har man gått och fått de där omtalade moderskänslorna!?!

Men så väcker pappa mig ur min dröm och säger att det inte är någon kanin. Nej, det är en liten hare. Visst är den söt men de där djuren bär på massa ohyra och bits.

Bits? Frågar jag och är inte längre det minsta sugen på att ge den kärlek. Nu vill jag bara in i värmen men haren kan få krafsa på min dörrmatta och bajsa på stentrappan ännu en natt.


RSS 2.0