Så var den äntligen här: min semester och även om jag valt att kalla den för föräldraledighet så är det semester det är och semester som det skall vara. Konstgt det där, att även om jag "bara" arbetat en dag i veckan så är det sådär gott att nu får vara ledig, helledig och bara vara mamma och mysa med det största som finns - familjen.
 
Jag satt där i bilen med en bubblande känsla i magen av lycka när jag for hemåt för att hämta upp Labolina och tillsammans skrattade vi och gosa och tyckte att detta med semester och sommar - det är något bra. Ja vi var så till oss, jag för att ha semester och få träffa Labolina efter en dags jobb och hon för att få träffa mig efter en dags jobb och min glädje tycktes smitta av sig på henne. Jag sjöng i bilen och bara njöt och solen lyste in på oss och gjorde oss smått svettiga, men vad gör väl det om man är sådär semesterglad?
 
Stannade och köpte hem mumsig mat till mig och T för att fira allt detta goda, härliga och vi dukade upp till fest på vår lilla balkong. Labolinas ormgrop fick flytta upp den också och där satt vi och åt, skrattade, hjälpte Labolina som föll, åt, drack, hjälpte Labalina som just nu är inne i en "slänga iväg sakerna och hämta det till mig" period, skrattade, hjälpte Labolina med nått mer, åt, gav Labolina mat, drack och ja så höll vi på. Till slut låg vi alla tre i ormgropen och bara myste och pratade om vilken himla tur vi har... med så himla mycket.
 
 
Vi pratade om vad som varit och vad som komma skall och där i solnedgången skålade vi för livet som just vi får leva.
 
 

En efterlängtad

Vardagsliv 2 kommentarer
Så var den äntligen här: min semester och även om jag valt att kalla den för föräldraledighet så är det semester det är och semester som det skall vara. Konstgt det där, att även om jag "bara" arbetat en dag i veckan så är det sådär gott att nu får vara ledig, helledig och bara vara mamma och mysa med det största som finns - familjen.
 
Jag satt där i bilen med en bubblande känsla i magen av lycka när jag for hemåt för att hämta upp Labolina och tillsammans skrattade vi och gosa och tyckte att detta med semester och sommar - det är något bra. Ja vi var så till oss, jag för att ha semester och få träffa Labolina efter en dags jobb och hon för att få träffa mig efter en dags jobb och min glädje tycktes smitta av sig på henne. Jag sjöng i bilen och bara njöt och solen lyste in på oss och gjorde oss smått svettiga, men vad gör väl det om man är sådär semesterglad?
 
Stannade och köpte hem mumsig mat till mig och T för att fira allt detta goda, härliga och vi dukade upp till fest på vår lilla balkong. Labolinas ormgrop fick flytta upp den också och där satt vi och åt, skrattade, hjälpte Labolina som föll, åt, drack, hjälpte Labalina som just nu är inne i en "slänga iväg sakerna och hämta det till mig" period, skrattade, hjälpte Labolina med nått mer, åt, gav Labolina mat, drack och ja så höll vi på. Till slut låg vi alla tre i ormgropen och bara myste och pratade om vilken himla tur vi har... med så himla mycket.
 
 
Vi pratade om vad som varit och vad som komma skall och där i solnedgången skålade vi för livet som just vi får leva.
 
 
En härlig bild på jordgubbarna vi åt upp förra midsommar...
 
Så var det dagen före... dagen före midsommar och här hos oss på västkusten i Fjällbacka skiner solen som  aldrig förr och vinden kommer och går lite som den vill. När den är här är den tyvärr inte allt för varm men i de stunder då det är lä är det riktigt, riktigt gott och jag önskade nästan att midsommarafton skulle firas och vara idag.
 
Men så är det ju inte utan midsommar är och ska firas imorgon och vi håller tummar och tår för att det skall vara fint väder även då. T har arbetat som en tok långt in på nattens timmar med våra utemöbler och vi har riktigt stora härliga planer för hur vi vill ha det på vår terass. 
 
Labolina lämnade hemmet med sin farmor och jag fick en ledig dag där jag kände mig lite smått stressad över att fixa allt sånt där som inte längre går att göra med en liten bebbe runt omkring som ständigt kräver min uppmärksamhet. Hade såå mycket att ta tag i att jag knappt visste i vilken ände jag skulle börja och redan när  bilen rullade iväg började jag längta. Längta som en tok efter det absolut finaste som finns i mitt liv. Visst är det konstigt det där med att längta? Ibland ramlar det över mig utan någon som helst rimlig förklaring...
 
Men i morgon är det som sagt midsommar och Labolina firar dagen med oss, vår första midsommar som familj. För mig känns detaa större än störst!

En dag till

Vardagsliv Kommentera
En härlig bild på jordgubbarna vi åt upp förra midsommar...
 
Så var det dagen före... dagen före midsommar och här hos oss på västkusten i Fjällbacka skiner solen som  aldrig förr och vinden kommer och går lite som den vill. När den är här är den tyvärr inte allt för varm men i de stunder då det är lä är det riktigt, riktigt gott och jag önskade nästan att midsommarafton skulle firas och vara idag.
 
Men så är det ju inte utan midsommar är och ska firas imorgon och vi håller tummar och tår för att det skall vara fint väder även då. T har arbetat som en tok långt in på nattens timmar med våra utemöbler och vi har riktigt stora härliga planer för hur vi vill ha det på vår terass. 
 
Labolina lämnade hemmet med sin farmor och jag fick en ledig dag där jag kände mig lite smått stressad över att fixa allt sånt där som inte längre går att göra med en liten bebbe runt omkring som ständigt kräver min uppmärksamhet. Hade såå mycket att ta tag i att jag knappt visste i vilken ände jag skulle börja och redan när  bilen rullade iväg började jag längta. Längta som en tok efter det absolut finaste som finns i mitt liv. Visst är det konstigt det där med att längta? Ibland ramlar det över mig utan någon som helst rimlig förklaring...
 
Men i morgon är det som sagt midsommar och Labolina firar dagen med oss, vår första midsommar som familj. För mig känns detaa större än störst!

Såhär i fotbolls-EM tider passade den här boken väldigt bra. Trovärdig och otäck, jag gillar Wennstams böcker!

 

Det rör sig helt klart om hämnd. För att fotbollsspelaren Sebastian Lilja vänt sin egen klubb ryggen och skrivit på för konkurrenten. Omdömena är både hårda och hotfulla: Jävla Bajenfitta! Du ska dö! Du pissade på oss! Sebastian Lilja får sitt sista år i livet förstört av anonyma hot. Och en dag hittas han i sin egen lägenhet i en stor blodpöl.

Det ser ut att vara ett ganska enkelt fall att lösa förkriminalinspektör Charlotta Lugn. Det är naturligtvis en urspårad supporter som huggit kniven i Liljas kropp över sjuttio gånger. Och målsägarbiträdet Shirin Sundin, som kallas in för att företräda Liljas mor och far, får förklara för dem hur sport kan få människor att känna ett sådant oresonligt hat.

Det första spår som kommer in leder också mycket riktigt mot ett av de värsta rötäggen, som söker spänningen i upploppen kring matcherna och de organiserade masslagsmålen mellan olika firmor, än vad som händer på själva planen.

Men det är något som inte stämmer. Nya fakta kommer fram under utredningen som pekar i en helt annan riktning. Inte på en anonym våldsverkare utan någon som stått Sebastian Lilja nära. Väldigt nära.

Katarina Wennstams en skakande skildring av våld och intolerans i sportens värld. En sund själ i en död kropp. 

Svikaren

Böcker Kommentera

Såhär i fotbolls-EM tider passade den här boken väldigt bra. Trovärdig och otäck, jag gillar Wennstams böcker!

 

Det rör sig helt klart om hämnd. För att fotbollsspelaren Sebastian Lilja vänt sin egen klubb ryggen och skrivit på för konkurrenten. Omdömena är både hårda och hotfulla: Jävla Bajenfitta! Du ska dö! Du pissade på oss! Sebastian Lilja får sitt sista år i livet förstört av anonyma hot. Och en dag hittas han i sin egen lägenhet i en stor blodpöl.

Det ser ut att vara ett ganska enkelt fall att lösa förkriminalinspektör Charlotta Lugn. Det är naturligtvis en urspårad supporter som huggit kniven i Liljas kropp över sjuttio gånger. Och målsägarbiträdet Shirin Sundin, som kallas in för att företräda Liljas mor och far, får förklara för dem hur sport kan få människor att känna ett sådant oresonligt hat.

Det första spår som kommer in leder också mycket riktigt mot ett av de värsta rötäggen, som söker spänningen i upploppen kring matcherna och de organiserade masslagsmålen mellan olika firmor, än vad som händer på själva planen.

Men det är något som inte stämmer. Nya fakta kommer fram under utredningen som pekar i en helt annan riktning. Inte på en anonym våldsverkare utan någon som stått Sebastian Lilja nära. Väldigt nära.

Katarina Wennstams en skakande skildring av våld och intolerans i sportens värld. En sund själ i en död kropp.