Solen skiner och jag tycker just nu att det är vansinnigt tråkigt på mitt jobb. Vill absolut inte sitta i en sandlåda och bygga sandslott och sandkakor, inte heller vill jag putta fart på en gunga i timmar, eller stå vakt vid en alldeles för hög rutschkana... jag vill gå hem.

Glad över att det redan är torsdag och att jag skall åka hem i morgon. Känner en energi i kroppen jag inte kännt på länge och en lust över att göra en massa saker. Tyvärr infinner sig den här lusten bara hemma, och inte på jobbet där det säkert finns massor av saker som behöver göras. '

Min inskolning är klar och ingen mer än barnet är så glad som jag. Att det kan tära så på en människa, men det är klart, omställningarna är stora för oss alla.

Det är vansinnigt tråkigt på mitt jobb.

Vardagsliv Kommentera

Solen skiner och jag tycker just nu att det är vansinnigt tråkigt på mitt jobb. Vill absolut inte sitta i en sandlåda och bygga sandslott och sandkakor, inte heller vill jag putta fart på en gunga i timmar, eller stå vakt vid en alldeles för hög rutschkana... jag vill gå hem.

Glad över att det redan är torsdag och att jag skall åka hem i morgon. Känner en energi i kroppen jag inte kännt på länge och en lust över att göra en massa saker. Tyvärr infinner sig den här lusten bara hemma, och inte på jobbet där det säkert finns massor av saker som behöver göras. '

Min inskolning är klar och ingen mer än barnet är så glad som jag. Att det kan tära så på en människa, men det är klart, omställningarna är stora för oss alla.

60137-12860137-128(2 av 5 möjliga. Åh vad besviken jag blev på Marian Keyes senaste bok. Första halvan av boken kändes bara menlös efter att jag lyssnat på en intervju med författaren där hon ändå berättade hela bokens handling, den andra och tredje delen av boken ville jag bara snabbt få överstökad så att jag istället kunde börja läsa en bok jag faktiskt gillade. Det är emot mina principer att lägga undan en bok innan den är färdigläst.)

Anna Walsh är ett vrak i allas ögon. Fysiskt nedbruten och känslomässigt omskakad. Hon ligger på soffan hemma hos mor och far i Dublin med bara en sak i huvudet: hon måste tillbaka till New York.
New York betyder allt: hennes lägenhet, Det Mest Fantastiska Jobbet Av Alla och utöver det, det mest betydelsefulla, hennes man, Aidan. Men inget är längre enkelt i Annas liv...

Det är inte bara de fysiska och själsliga ärren som gör återkomsten till Manhattan komplicerad utan också det faktum att Aidan verkar ha försvunnit. Är det dags för Anna att gå vidare - är det överhuvudtaget möjligt? Frågorna hopar sig, men en brokig skara av olycksbröder - och systrar - två födslar och ett helknäppt bröllop tycks kunna hjälpa henne att hitta svaren som kan förändra hennes liv...

Är det någon där?

Böcker Kommentera
60137-12860137-128(2 av 5 möjliga. Åh vad besviken jag blev på Marian Keyes senaste bok. Första halvan av boken kändes bara menlös efter att jag lyssnat på en intervju med författaren där hon ändå berättade hela bokens handling, den andra och tredje delen av boken ville jag bara snabbt få överstökad så att jag istället kunde börja läsa en bok jag faktiskt gillade. Det är emot mina principer att lägga undan en bok innan den är färdigläst.)

Anna Walsh är ett vrak i allas ögon. Fysiskt nedbruten och känslomässigt omskakad. Hon ligger på soffan hemma hos mor och far i Dublin med bara en sak i huvudet: hon måste tillbaka till New York.
New York betyder allt: hennes lägenhet, Det Mest Fantastiska Jobbet Av Alla och utöver det, det mest betydelsefulla, hennes man, Aidan. Men inget är längre enkelt i Annas liv...

Det är inte bara de fysiska och själsliga ärren som gör återkomsten till Manhattan komplicerad utan också det faktum att Aidan verkar ha försvunnit. Är det dags för Anna att gå vidare - är det överhuvudtaget möjligt? Frågorna hopar sig, men en brokig skara av olycksbröder - och systrar - två födslar och ett helknäppt bröllop tycks kunna hjälpa henne att hitta svaren som kan förändra hennes liv...
Kollegorna trodde att jag var med barn... för att jag hade fått så stor mage.... Tjock... var inte det ordet de använde men i mina öronen var det detsamma. När frågan ställdes om jag tog illa vid mig, svarade jag nej, men det högg i mitt hjärta.

Mat är ett svårt kapitel och när man äntligen lever och inte tänker får man dessa kommentarer. En sak att jag själv säger och tycker om min egen kropp, men vem är ni andra att dömma hur jag lever? Skall kanske ändra mig och säga att jag visst blev besviken... eller inte

Med barn

Vardagsliv 4 kommentarer
Kollegorna trodde att jag var med barn... för att jag hade fått så stor mage.... Tjock... var inte det ordet de använde men i mina öronen var det detsamma. När frågan ställdes om jag tog illa vid mig, svarade jag nej, men det högg i mitt hjärta.

Mat är ett svårt kapitel och när man äntligen lever och inte tänker får man dessa kommentarer. En sak att jag själv säger och tycker om min egen kropp, men vem är ni andra att dömma hur jag lever? Skall kanske ändra mig och säga att jag visst blev besviken... eller inte