Många frågor får vi om vad vår blivande ettåring kan tänkas önska och ja vad önskar hon?!? Någon önskelista har vi inte fått och hon är, för det mesta nöjd, med det som bjuds. Ändå föll jag för den här typen av "fyll i bok". Finns bland annat hos bokus.se

En önskan

Kommentera

Många frågor får vi om vad vår blivande ettåring kan tänkas önska och ja vad önskar hon?!? Någon önskelista har vi inte fått och hon är, för det mesta nöjd, med det som bjuds. Ändå föll jag för den här typen av "fyll i bok". Finns bland annat hos bokus.se

 
 

Klapprande klackar i ett tyst och fortfarande sovande samhälle. Ja det är faktiskt så där magiskt tyst och havet ligger så stilla att minsta krökning syns. I galärbacken stannar jag till av ett ljud men ser när jag vänder mig om att det är en båt som lämnar hamnen. 

Natten har varit tuff, riktigt tuff. Jag blir vid dessa nätter påmind om hur "bra" vi har det hemma med en Labolina som sover otroligt bra om nätterna. Sen kan det komma nätter likt den här då hon oroligt inte kan komma till ro. När kroppen inte vill må så där bra som den kan vara och när man inte orkar vara sitt annars så glada ja, ja då kan vi alla tröttna på tillvaron och tårar rulla nedför våra kinder. Jag är så tacksam att vi är två som kan hjälpas åt för ibland säger det stopp och man kommer till en gräns då man inte orkar med mer.

Så idag är jag trött... Men för mig väntar en utbildningsdag och det är med förväntan jag stiger in i bilen som skall ta mig till dagens inspiration. 

 

En tyst morgon

Vardagsliv Kommentera
 
 

Klapprande klackar i ett tyst och fortfarande sovande samhälle. Ja det är faktiskt så där magiskt tyst och havet ligger så stilla att minsta krökning syns. I galärbacken stannar jag till av ett ljud men ser när jag vänder mig om att det är en båt som lämnar hamnen. 

Natten har varit tuff, riktigt tuff. Jag blir vid dessa nätter påmind om hur "bra" vi har det hemma med en Labolina som sover otroligt bra om nätterna. Sen kan det komma nätter likt den här då hon oroligt inte kan komma till ro. När kroppen inte vill må så där bra som den kan vara och när man inte orkar vara sitt annars så glada ja, ja då kan vi alla tröttna på tillvaron och tårar rulla nedför våra kinder. Jag är så tacksam att vi är två som kan hjälpas åt för ibland säger det stopp och man kommer till en gräns då man inte orkar med mer.

Så idag är jag trött... Men för mig väntar en utbildningsdag och det är med förväntan jag stiger in i bilen som skall ta mig till dagens inspiration. 

 

Lämnade något motvilligt vår Labolina till hennes farmor idag. Kändes trist eftersom vi setts minimalt den här veckan, men jag fick som T uttryckte det inse fakta. Vi hade såå mycket att göra och det kan ibland vara svårt att få något gjort med en liten runt benen. Ja vi fick till och med ställa in ett besök, och det kan jag bara säga hör inte till vanligheterna...

Äntligen skulle Labolinas rum ta form och T gick omkring och småmyste där han hittade saker som han lagt bort. Han gick och nynnade och hade ett sånt där leende som man bara har när man hittar gamla saker och minns det som en gång var. Själv tyckte jag inte att det var lika roligt och jag gick mest runt och funderade på hur i hela friden detta skulle gå... Vilken röra! Hur ville vi ha Labolinas rum och hur skulle det bli? Men T's glädje smittade av sig, tack och lov, vi satt där på golvet och skruvade och planerade hur vi önskade att saker och ting skulle bli.

Än är vi långt ifrån färdiga men det känns gott att vara igång!

En salig röra

Kommentera

Lämnade något motvilligt vår Labolina till hennes farmor idag. Kändes trist eftersom vi setts minimalt den här veckan, men jag fick som T uttryckte det inse fakta. Vi hade såå mycket att göra och det kan ibland vara svårt att få något gjort med en liten runt benen. Ja vi fick till och med ställa in ett besök, och det kan jag bara säga hör inte till vanligheterna...

Äntligen skulle Labolinas rum ta form och T gick omkring och småmyste där han hittade saker som han lagt bort. Han gick och nynnade och hade ett sånt där leende som man bara har när man hittar gamla saker och minns det som en gång var. Själv tyckte jag inte att det var lika roligt och jag gick mest runt och funderade på hur i hela friden detta skulle gå... Vilken röra! Hur ville vi ha Labolinas rum och hur skulle det bli? Men T's glädje smittade av sig, tack och lov, vi satt där på golvet och skruvade och planerade hur vi önskade att saker och ting skulle bli.

Än är vi långt ifrån färdiga men det känns gott att vara igång!