Trots att jag sovit en hel natt är jag helt utslagen. Att jag dessutom sovit mycket bra tycks inte spela någon roll. I morse när jag vaknade var det svinkallt i hela lägenheten. Utanför det öppna fönstret hade temeraturen sjunkit till under +10 grader och jag fick än en gång tassa på tå över golvet, för att inte förfrysa mina fötter. Påminde mig själv om att leta reda på mina svart tofflor som skall stå någonstans, det tycks vara säsong för dem nu.

Idag är min barngrupp bland den bästa man kan tänka. Många barn som är lediga vilket gör att de få barn som är här får leka i lugn och ro.
- Idag gillar jag verkligen mitt jobb, sa Josefine och jag kunde inte annat än hålla med. Lungt och skönt och vi har redan hunnit med massor som vi tidigare låg efter med.

Frågade T om jag kunde få åka till ett av hans hemliga svamställen... förstod inte riktigt vad hans svar blev och jag ångrar att jag ringde. Vad skall jag med svamp till...

Saknaden är större än stor. Den känsla som fyllt mig är helt obeskrivbar... Igår gjorde jag det som alla bör göra när de känner sig lite nere. Jag åkte och shoppade! Att jag inte gjort det tidigare. Fick med mig Josefine i eftermiddag, det gäller att hålla sig sysselsatt...

Bättre gröt tillsammans, än oxfile ensam...

Vardagsliv Kommentera
Trots att jag sovit en hel natt är jag helt utslagen. Att jag dessutom sovit mycket bra tycks inte spela någon roll. I morse när jag vaknade var det svinkallt i hela lägenheten. Utanför det öppna fönstret hade temeraturen sjunkit till under +10 grader och jag fick än en gång tassa på tå över golvet, för att inte förfrysa mina fötter. Påminde mig själv om att leta reda på mina svart tofflor som skall stå någonstans, det tycks vara säsong för dem nu.

Idag är min barngrupp bland den bästa man kan tänka. Många barn som är lediga vilket gör att de få barn som är här får leka i lugn och ro.
- Idag gillar jag verkligen mitt jobb, sa Josefine och jag kunde inte annat än hålla med. Lungt och skönt och vi har redan hunnit med massor som vi tidigare låg efter med.

Frågade T om jag kunde få åka till ett av hans hemliga svamställen... förstod inte riktigt vad hans svar blev och jag ångrar att jag ringde. Vad skall jag med svamp till...

Saknaden är större än stor. Den känsla som fyllt mig är helt obeskrivbar... Igår gjorde jag det som alla bör göra när de känner sig lite nere. Jag åkte och shoppade! Att jag inte gjort det tidigare. Fick med mig Josefine i eftermiddag, det gäller att hålla sig sysselsatt...
Märkligt nog fortsätter jorden att snurra även om det stundtals känns som om allt står still just omkring mig. Idag har jag massor att stå i, precis så som jag gillar att ha det!! Dessutom erbjöd Josefine mig en uppfriskande fest som kanske kan skingra mina tankar ytterliggare.

Hela historien är oerhört tragisk, mest för att jag inte vet var den börjar, men kanske också därför att jag inte ser någon lösning. Försöker hålla huvudet högt och med en inbakad fläta gör jag den mycket lätt, i alla fall idag! (Det är grymt vad håret växer)

Underbart är att mina fingrar har växt, eller som pappa kanske trodde - att jag blivit starkare i dem. Hur som helst upptäckte jag igår att jag äntligen! kan ta baré ackord. Nu finns det inte längre några som helst hinder på gitarren. Det är bara mitt eget tålamod som sätter gränsen, plus att fingertopparna bör hålla:)

Livet går vidare, trots allt

Vardagsliv Kommentera
Märkligt nog fortsätter jorden att snurra även om det stundtals känns som om allt står still just omkring mig. Idag har jag massor att stå i, precis så som jag gillar att ha det!! Dessutom erbjöd Josefine mig en uppfriskande fest som kanske kan skingra mina tankar ytterliggare.

Hela historien är oerhört tragisk, mest för att jag inte vet var den börjar, men kanske också därför att jag inte ser någon lösning. Försöker hålla huvudet högt och med en inbakad fläta gör jag den mycket lätt, i alla fall idag! (Det är grymt vad håret växer)

Underbart är att mina fingrar har växt, eller som pappa kanske trodde - att jag blivit starkare i dem. Hur som helst upptäckte jag igår att jag äntligen! kan ta baré ackord. Nu finns det inte längre några som helst hinder på gitarren. Det är bara mitt eget tålamod som sätter gränsen, plus att fingertopparna bör hålla:)
Sms, telefonsamtal, mail och brev... Ni är alla bäst som hört av er!! Och till er kan jag medela att här på bloggen skriver jag ner allt, utan några som helst krussiduller eller omvägar. Men för den sakens skull skall jag inte gå under.

Visst är det jobbigt just nu, så in i helvete!! Men trots att jag är ledsen försöker jag hitta mig själv i allt detta. Så länge jag vet vad jag gjort och så länge det inte är något "fel" emot någon tänker jag inte ducka utan sträcka på mig och stå för allt som hänt, även om jag inte väljer att hoppa av lycka.

Att T då väljer att gå sin väg kan jag bara beklaga. Ingen är mer ledsen än vad jag är. När en nära vän inte mår bra och drar sig undan mår jag också dåligt. Att på sidan stå och se hur en människa är så sorgsen och vilsen gör att jag just nu bara vill skrika att ta emot den hjälp jag kan ge. Det kanske inte är mycket till hjäpl, men jag kan finnas där, jag kan lyssna och alltid ställa upp när ingen annan gör det.

Jag kan, och vill, tro på mina vänner, men jag måste på samma gång kunna få tro på mig själv.

Orkar inte med mer tårar

Vardagsliv Kommentera
Sms, telefonsamtal, mail och brev... Ni är alla bäst som hört av er!! Och till er kan jag medela att här på bloggen skriver jag ner allt, utan några som helst krussiduller eller omvägar. Men för den sakens skull skall jag inte gå under.

Visst är det jobbigt just nu, så in i helvete!! Men trots att jag är ledsen försöker jag hitta mig själv i allt detta. Så länge jag vet vad jag gjort och så länge det inte är något "fel" emot någon tänker jag inte ducka utan sträcka på mig och stå för allt som hänt, även om jag inte väljer att hoppa av lycka.

Att T då väljer att gå sin väg kan jag bara beklaga. Ingen är mer ledsen än vad jag är. När en nära vän inte mår bra och drar sig undan mår jag också dåligt. Att på sidan stå och se hur en människa är så sorgsen och vilsen gör att jag just nu bara vill skrika att ta emot den hjälp jag kan ge. Det kanske inte är mycket till hjäpl, men jag kan finnas där, jag kan lyssna och alltid ställa upp när ingen annan gör det.

Jag kan, och vill, tro på mina vänner, men jag måste på samma gång kunna få tro på mig själv.