Det är under vårterminen 1987 som allt brakar loss. 12-årige Kalle blir halvt föräldralös när morsan får en flipp och drar till Indien. Farsan är upptagen med sina problem och lillebrorsan Björn har blivit sjukligt besatt av skejtboard. Kalle lämnas ensam att utforska den magiska brytpunkten mellan barndom och tonår en period i livet där vad som helst kan hända. 

En dag sticker en späd ljusgrön stjälk upp ur krukan i pojkrummet. Den mystiska plantan ser inte mycket ut för världen men lyckas ändå vända tillvaron uppochner. 

I skolan guppar klasskamraten Petras bröst under t-shirten och gör det svårt med koncentrationen. Inte konstigt att man kan känna behov av en hobby, något att skingra de tusentals tankar som flyger genom skallen med. 
Odlingen som snart fyller sommarstugans källare är inte bara olaglig. Den drar till sig skumma typer, och en mängd helt nya problem 

Gräspojken är en varm, kärleksfull och humoristisk berättelse om en ung man i en dysfunktionell familj, och samtidigt en hisnande skröna och rolig uppväxtskildring om Kalle och hans familj i 1980-talets Göteborg. Den handlar om att växa upp och leva ut sina drömmar men framför allt om hur Kalle blir av med oskulden och med hjälp av familjens nymfparakit blir Kungen av Majorna.

Gräspojken

Böcker Kommentera
 
Det är under vårterminen 1987 som allt brakar loss. 12-årige Kalle blir halvt föräldralös när morsan får en flipp och drar till Indien. Farsan är upptagen med sina problem och lillebrorsan Björn har blivit sjukligt besatt av skejtboard. Kalle lämnas ensam att utforska den magiska brytpunkten mellan barndom och tonår en period i livet där vad som helst kan hända. 

En dag sticker en späd ljusgrön stjälk upp ur krukan i pojkrummet. Den mystiska plantan ser inte mycket ut för världen men lyckas ändå vända tillvaron uppochner. 

I skolan guppar klasskamraten Petras bröst under t-shirten och gör det svårt med koncentrationen. Inte konstigt att man kan känna behov av en hobby, något att skingra de tusentals tankar som flyger genom skallen med. 
Odlingen som snart fyller sommarstugans källare är inte bara olaglig. Den drar till sig skumma typer, och en mängd helt nya problem 

Gräspojken är en varm, kärleksfull och humoristisk berättelse om en ung man i en dysfunktionell familj, och samtidigt en hisnande skröna och rolig uppväxtskildring om Kalle och hans familj i 1980-talets Göteborg. Den handlar om att växa upp och leva ut sina drömmar men framför allt om hur Kalle blir av med oskulden och med hjälp av familjens nymfparakit blir Kungen av Majorna.
 
- När jag blir stor önskar jag mig en kattunge, säger Labolina och hennes än så länge lilla hand söker sig in i min. Hennes gröna ögon tittar upp mot mig och jag ser hur hon funderar. Eller så får det bli en hundvalp... ja en kattunge eller en hundvalp så att jag inte är ensam. 
 
- Ensam? frågar jag undrande. Du kommer inte vara ensam...
- Det kan du inte veta mamma, om jag inte träffar nån som jag älskar eller som älskar mig. Då vill jag inte vara ensam...
 
Mitt mammahjärta svämmar över när jag tittar på henne. Hon är som den absolut finaste och bästa jag vet, varför tar tankar som dessa upp hennes vackra inre. Vad svarar man på något sånt här? Hur svarar jag henne...
- Man kan aldrig veta sånt fortsätter hon. Tänk på moster, hon är ensam och nu är Olle också ensam som så många andra på jorden.
 
Hennes tankar är så stora och hon har så rätt. Vi kan aldrig veta, bara vara här och nu oavsett hur fina och bra vi är.
 
- Olle skulle skaffa katt, säger hon. Då skulle han inte vara ensam och kanske bli gladare nu när inte Anita finns längre... Precis som Pettsson när han fick Findus. Det blev ju jättebra det...
 
Kattunge eller valp, oavsett önskar jag att vi alltid har sällskap av någon.

Att ha varandra

Livet som mamma Kommentera
 
- När jag blir stor önskar jag mig en kattunge, säger Labolina och hennes än så länge lilla hand söker sig in i min. Hennes gröna ögon tittar upp mot mig och jag ser hur hon funderar. Eller så får det bli en hundvalp... ja en kattunge eller en hundvalp så att jag inte är ensam. 
 
- Ensam? frågar jag undrande. Du kommer inte vara ensam...
- Det kan du inte veta mamma, om jag inte träffar nån som jag älskar eller som älskar mig. Då vill jag inte vara ensam...
 
Mitt mammahjärta svämmar över när jag tittar på henne. Hon är som den absolut finaste och bästa jag vet, varför tar tankar som dessa upp hennes vackra inre. Vad svarar man på något sånt här? Hur svarar jag henne...
- Man kan aldrig veta sånt fortsätter hon. Tänk på moster, hon är ensam och nu är Olle också ensam som så många andra på jorden.
 
Hennes tankar är så stora och hon har så rätt. Vi kan aldrig veta, bara vara här och nu oavsett hur fina och bra vi är.
 
- Olle skulle skaffa katt, säger hon. Då skulle han inte vara ensam och kanske bli gladare nu när inte Anita finns längre... Precis som Pettsson när han fick Findus. Det blev ju jättebra det...
 
Kattunge eller valp, oavsett önskar jag att vi alltid har sällskap av någon.
Trots att vi ställer fram klockan en timma idag vaknar jag tidigt. Gardinerna är tunna och släpper in morgonljuset. Huset är fortfarande tyst och jag ligger en stund och bara lyssnar ut i intet innan jag tydligen rör på mig för mycket. T vaknar och säger att det dunkar i sänggaveln och ber mig vara stilla innnan han somnar om och drar djupa andetag.
 
Vi säger hejdå till Kristina och Dag som inte ska åka någta skidor och tar oss ut. Det är fint i pisterna i dag också men snön är tung och det droppar från taken. Det är skidprovarhelg, T provar ett par innan vi möter upp kusinerna. Det suger gott i lårmusklerna och jag känner mig på ett bra sätt trött där jag står med ankarliften nere i knäna och en stor liten Labolina bredvid mig som utvecklat sin skidåkning något enormt. 
 
Idag skulle farmor Gulli fyllt år, det är våffeldagen men våfflan uteblir för vår del. Vi äter pannkakor ihop med kusinerna innan bilen rullar hemåt. Labolina somnar när vi kommer till Rjukan och sover hela vägen till Tanumshede. När vi parkerar bilen hemma är det fortfarande ljust ute.
 
 

Sol och sommartid

Vardagsliv Kommentera
Trots att vi ställer fram klockan en timma idag vaknar jag tidigt. Gardinerna är tunna och släpper in morgonljuset. Huset är fortfarande tyst och jag ligger en stund och bara lyssnar ut i intet innan jag tydligen rör på mig för mycket. T vaknar och säger att det dunkar i sänggaveln och ber mig vara stilla innnan han somnar om och drar djupa andetag.
 
Vi säger hejdå till Kristina och Dag som inte ska åka någta skidor och tar oss ut. Det är fint i pisterna i dag också men snön är tung och det droppar från taken. Det är skidprovarhelg, T provar ett par innan vi möter upp kusinerna. Det suger gott i lårmusklerna och jag känner mig på ett bra sätt trött där jag står med ankarliften nere i knäna och en stor liten Labolina bredvid mig som utvecklat sin skidåkning något enormt. 
 
Idag skulle farmor Gulli fyllt år, det är våffeldagen men våfflan uteblir för vår del. Vi äter pannkakor ihop med kusinerna innan bilen rullar hemåt. Labolina somnar när vi kommer till Rjukan och sover hela vägen till Tanumshede. När vi parkerar bilen hemma är det fortfarande ljust ute.