Att ha varandra

 
- När jag blir stor önskar jag mig en kattunge, säger Labolina och hennes än så länge lilla hand söker sig in i min. Hennes gröna ögon tittar upp mot mig och jag ser hur hon funderar. Eller så får det bli en hundvalp... ja en kattunge eller en hundvalp så att jag inte är ensam. 
 
- Ensam? frågar jag undrande. Du kommer inte vara ensam...
- Det kan du inte veta mamma, om jag inte träffar nån som jag älskar eller som älskar mig. Då vill jag inte vara ensam...
 
Mitt mammahjärta svämmar över när jag tittar på henne. Hon är som den absolut finaste och bästa jag vet, varför tar tankar som dessa upp hennes vackra inre. Vad svarar man på något sånt här? Hur svarar jag henne...
- Man kan aldrig veta sånt fortsätter hon. Tänk på moster, hon är ensam och nu är Olle också ensam som så många andra på jorden.
 
Hennes tankar är så stora och hon har så rätt. Vi kan aldrig veta, bara vara här och nu oavsett hur fina och bra vi är.
 
- Olle skulle skaffa katt, säger hon. Då skulle han inte vara ensam och kanske bli gladare nu när inte Anita finns längre... Precis som Pettsson när han fick Findus. Det blev ju jättebra det...
 
Kattunge eller valp, oavsett önskar jag att vi alltid har sällskap av någon.
Livet som mamma | |
Upp