Kalender del 9


Del 9

Det är Jontes katt, här i ljuset ser du det alldeles tydligt. Samma linjer, samma blick ja till och med fortfarande samma halsband. Katten kan inte åldrats någonting trots att det gått så många år, hur är det möjligt? Du drar sakta av dig dina vantar och ser att åren falla fall satt sina spår på din hud. Den som en gång var slät är nu märkt av livet... 

En ljuskägla sveper plötsligt över golvet och katten reser rygg, dess förut vänliga ögon ser nu otäcka ut. Den väser och en rysning drar längs med din rygg. Plötsligt slocknar ljuset och rummet badar i mörker. Katten ger ifrån sig ett märkligt ljud, likt en gris grymtar den. Ljudet låter otäckt och du känner dig osäker.

Snabbt drar du på dig vanten igen och ställer dig längs med en vägg för att inte omedelbart synas. Det blinkar ifrån tuchskärmen vid dörren och ljuskäglan har nu dragit sig ut ur rummet. En svettdroppe tränger sig fram från din panna och så känner du plötsligt hur något magnetiskt utifrån rummet på ett underligt sätt drar dig mot dörren, mot skärmen. När du står precis utanför dörren släpper det magnetiska fältet och du faller ihop i en hög. Ett brak hörs genom hallen när du faller och i din landning rycker du till. Allt är mörkt, ljuskäglan har slocknat likväl skärmen. Så låter braket igen och skärmen blinkar till. Du hinner se att katten är borta och du reagerar när du ser ditt namn, inte Jontes, på skärmen. Någon vet med all sannolikhet att du är här nu.

Vad lyser bättre på natten än en ficklampa?


Vad kan du med din mun, din rumpa och kanske armhåla göra men knappast med ditt öra?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0