Ett besök i en maffig trädgård, del 5
Bild: http://en.wikipedia.org
Efter ytterligare en stund i bussen är vi framme vid Kandys botaniska trädgård, vårt sista stopp idag. Jag har varit här tidigare med mamma och pappa men det är inget jag minns. De däremot minns och tycker nog att det är spännande att vara tillbaka. Regnet hänger i luften och vi tar med jackor och paraply för säkerhets skull. Vi betalat inträde, det dyra för turister och får reda på att det billiga priset är för de med lankesiskt medborgarskap. Vi får också reda på att trädgården snart stänger... Vi har cirka 1,5 timmar på oss och har ännu inte ätit någon middag.
Inte heller Labolina och jag och T försöker få de andra att förstå att just nu är mat till henne prio nummer ett! Pappa tycker kanske först att vi kan äta senare och istället njuta av den vackra trädgård nu när vi äntligen är här och har rest så långt. T och jag står på oss och föreslår att vi delar på oss och ses senare, ett förslag som inte går hem hos de andra och ett kort tag därefter letar vi alla matställe.
Trädgården är grön och det mest fantastiska växter finns här. Växter som vi hemma har som krukväxter inomhus blommar här stora och kraftiga och får våra små plantor att se futtiga ut. Mitt på en stor gräsmatta står en enorm fikus. Mamma och pappa säger att under den fikusen är jag fotograferad. Vi går över vad man kan kalla gräsmattan, här på Lanka är gräs inget som växer fint och fritt. Det verkar inte trivas och detta gräs som vi går på nu är strävt och stråna mycket tjockare än ett svenskt grässtrå. Mamma berättar att förra gången vi var här, förra gången som vi gick här på gräset, ja då låg det en stor orm här. Syster ryser till, av alla djur är ormar det hon helst av allt slipper möta. Hon går snabbt efter Johan och jag trampar efter med kameran i högsta hugg. Som tur är måste ormen ha fått andra planer på dessa 30 år och hunnit förflytta sig. Vi möter inte äns en myra, i alla fall ingen vi kan se.
Under fikusen radar vi upp oss, inte T och Labolina som gått till en restaurang i närheten för att värma mat. Ett nytt fotografi skall tas. Sedan rusar vi till restaurangen och snabbäter en tre rätters middag... Ja vi har ju inte bråttom eller så. Sedan rusar jag, T och Labolina till fikusen för att ta ett kort på oss och sedan vidare genom den botaniska trädgården. Vi passerar en palmalle, många orkidéer och ett gäng flygande hundar som hänger upp och ner i ett träd och fotograferar så det står härliga till. Jag och Labolina skrattar åt konstiga blommor och T säger åt oss mitt i en skrattattack där vi står uppställda för fotografering att vi skall åka tillbaka. Labolina vinkar glatt hejdå till vakterna som står vid utgången och de blir smått till sig när hon slänger iväg ett par pussar till dem.
Så börjar den långa färden hem, men oj vilken dag vi haft. Oj, oj, oj... Trötta sjunker vi ner i sätena och sluter våra ögon. Labolina håller i mina händer och ler lite emot mig innan hon också somnar.