Å Andra Sidan

Det blir en snabb frukost. Malika som skall ta oss till Mathara och agera tolk kommer för att hämta oss klockan 08.00 Vi packar in oss i bussen och en lång tur genom landet väntar. Vi är på väg för att möta Systers tvillingbror och det känns lite märkligt. Tänk säger T, att din syster har syskon som inte är dina... Visst har han rätt men av någon anledning känns detta faktum inte det minsta konstigt. Vi har vetat om våra familjesituationer i så många år nu att vi hunnit vänja oss. Men mötet idag känns som sagt märkligt och det är svårt att föreställa sig vad som komma skall.

 

När vi kommer utanför Mount Lavinia ligger det stora stockar längs med vägen och vid de små husen som ligger på rad arbetar man med att tillverka möbler. Malika berättar att just detta område är känt just det.

 

Vi hajar till för att vi måste stanna när en helig ko står i vägen och sen möts vi av flera stora kor. Det är ingen som äger dessa djur utan här går de runt som ett helt vanligt heligt fritt djur. Ingen gör dem något illa. Nej här i landet gör man få djur illa. Enligt buddismen dödas inte ens den minsta jobbiga mygga... Fint kan man kanske till en början tycka, men med alla bett och rädslan för dengu är det inte lika fint tycker jag. I alla fall inte när det kommer till mygg.

 

Värmen gör väl att resan känns extra lång men som tur är sover vi mycket. Man orkar knappt något annat. Labolina svettas enormt och lämnar blöta fläckar i mitt knä. 

Malika pratar oavbrutet med chauffören. Pappa och T påpekar detta, på svenska och bara några sekunder efter de sagt detta vänder sig Malika om och frågar om vi tycker att hon pratar för mycket? Hon pratar på, säger hon, för att inte vår chaufför ska somna. 

Vi vrider oss av skratt och undrar om hon förstått vad vi sagt? Kan hon ha gjort det? Pinsamt är det i alla fall och vi skrattar ännu mer.

 

Det verkar vara svårt att hitta. Malika med sin chaufför får stanna flera gånger och fråga efter vägen inne i Mathara innan vi hamnar rätt. Och där, vid en skola i stan står han. I jeans, blå t-shirt och poppig frisyr välkomnar han oss. Jag spanar in killen som ska vara min systers tvillingbror och ser genast likheter, men inte mer än så. Marga en kvinna från Holland, som pratar bra engelska, berättar att detta är skolan där man kan lära sig det engelska språket - om man vill. Roshan har inte hittills haft viljan, men med detta möte kanske han ändrar sig och lär sig.

 

Systers bror talar alltså inte engelska men med hjälp av Malika och Marga lyckas vi ändå förstå varandra skapligt. Marga och hennes man är de som hjälpt Roshan att starta upp sin verksamhet och inom två månader är hans nybyggda salong klar att inviga. 

 

Roshan berättar att han vuxit upp med sin pappa tills han var tio år då pappan avled, därefter levde han med sin farmor som var den som uppfostrade honom till den man han idag blev. Sin mamma har han inte träffat på tio år och han är både ledsen, arg och upprörd över hennes val att överge honom. Jag ser hur Syster hajjar till när mamman kommer på tal. Hittills har vi inte fått någon information om vart och om syster biologiska mamma lever. Men Roshan berättar att hon visst är i livet och han berättar också vart hon bor - tillsammans med deras äldre bror. 

 

Det här är helt nya uppgifter för Syster, ja för oss alla! Mitt hjärta blir varmt när jag tittar på min lillasyster som i denna stund, efter alla år, får reda på det som jag så högt önskat. Det var ju hon, min fina vän, som startade detta en gång. Det var hon som ville söka rötter och fick med mig på sitt tåg. Nu får även hon sin berättelse berättad och svar på de eventuella frågor hon kan ha.