En riktig semester del 1

Det blir en dag på stranden
Morgnarna drar förbi
Vi sjunker ner i sanden
Låter dagen få bli som den blir
Det kanske blir en lunch i skuggan
En siesta, vad vet jag?
Det blir säkert ändrade planer
Hur som helst, det blir nog bra...
- ref. ur Tomas Ledins En dag på stranden.
 
När jag kommer ner med Labolina till hotells lobby där resten av familjen redan sitter denna morgon får jag höra att vår chaufför Gerhard varit där. Tidigt kom han och lämnade en påse full av aloverablad till killarna i vårt sällskap som trots solskyddsfaktor och skugga lyckats bränna upp sig. Den svala kräm som man får om man delar på bladen skall fungera som aftersun och svalka den svedda huden, har vi lärt oss efter vårt besök i Simons örtagård. Under resan igår måste han lagt märke till solbrännan och funderat ut vad som kan hjälpa. Små saker likt detta är för mig så oerhört tacksamt! Hjälp från oväntat håll som på något sätt känns så osjälviskt ser och märker man alldeles för lite av idag. En hand som oväntat räcks ut, ja man kan nästan bli lite misstänksam och fundera på vad handen förväntar sig tillbaka... för inte kan det väl vara så att någon gör något fint, bara för att? Nej, att det blivit så känns ledsamt och just därför blir jag så förvånad och nästan lite lycklig över denna lilla fina gest. Så snäll han är "vår" chaufför...
 
Solen står redan högt på himlen och vi bestämmer oss för att göra absolut inget och bara ha vad vi bland annat är där för - semester. Pappa tycker att vi skall ta oss bort till finhotellet Mount Lavinia hotell och kolla in deras strand vilket vi efter ännu en god frukost gör. Bara på den korta promenaden bort blir vi fuktiga i värmen och Labolinas hår krullar sig runt det lilla huvudet. Bakom sitt solskydd i vagnen sitter hon alldeles tyst och tittar ut genom nätet. Ibland kommer en liten sko ut som jag försiktigt pillar in igen, vill inte att hon också skall bränna sig. 
 
Efter att ha passerat alla taxibilar och bussar utanför hotellets egna parkering och tagit oss igenom hotellet är vi framme vid stranden. En vy möter oss som taget från ett underbart vykort fotograferat ifrån paradiset. Parasoller och solstolar, personal som gör sitt för att gästerna skall trivas, matställen, strand, palmer och brusande vågor som rullar in från det oändliga havet. Vi slår oss ner i stolarna i skuggan efter att ha burit en sovandes Labolina i vagnen. Svalkande drinkar svalkar våra varma kroppar och vi njuter.  Jag har under den här resan tagit med mig, inte mindre än fyra böcker! När läste jag en bok senast? Alltså inte en ljudbok utan en "riktig" bok... nej jag minns verkligen inte. Men när jag fått upp en av de böcker som jag tagit med mig till stranden så känns det inte alls lockande att läsa. Istället sluter jag mina ögon och lyssnar till det sövande ljudet av stillhet och ro.
 
När jag vaknar är T och pappa borta och Labolina sover fortfarande. Väcker Syster och ber mamma passa Labolina medan vi går ner för att skölja av oss, Johan sover gott. 
 
Här är stranden ren från skräp till skillnad från den stranden på andra sidan hotellet, och en badvakt sitter och spanar ut på de badandes. Idag är det röd/gul flagg och vågorna är ibland läskigt stora och kraften som blir när de rullar ut mot havet igen är oväntat stark. Är jag inte beredd slås jag runt av krafterna och vet knappt vad upp eller ner är. Vid ett tillfälle åker min bikini av och där står jag för en sekund och vill typ sjunka genom sanden. Låta någon våg svepa med mig... Men det är väl ändå tur att det är vid just tillfällen som detta då man snabbt handlar och innan jag nog riktigt själv förstår har jag knutit på mig min bikini igen. Inte kan väl någon sett vad som hände på denna korta stund? Syster som själv simmade runt i vågen säger att hon inget sett.
 
Vi skymtar T och pappa komma gåendes längs stranden och när de når vattenbrynet går vi dem till mötes. T är orolig, han och pappa har varit på tur och besök sköldpaddor och vid besöket blev han bjuden på kokosmjölk direkt ur skalet. Då han inte ville ha mer skickades skalet vidare till någon annan... Det är inte så mycket att göra åt, faran om det skulle vara någon fara är redan gjord. Men ändå går han omkring och spottar. Sköldpaddorna var i alla fall en upplevelse att se, berättar han och jag önskar att vi också skall få se dem någon dag. Att T nämner att han såg mig tappa bikini är något jag förtränger! Har han sett har ju fler...
 
Vi har en härlig dag. Solen är framme ibland och skyms ibland av moln, men det är en behaglig värme som omger oss. Vi är på stranden, dricker goda drinkar och äter god stark mat. Badar/läser och spelar spel och umgås - semester när det är som allra allra bäst. Idag är extra noga med solskyddsfaktorn. Labolina håller sig tryggt på avstånd från båda hav och sand. Inget av detta tycks falla henne i smaken, inte än i alla fall.
Sri Lanka | |
Upp