Å Andra Sidan

Redan 6 veckor! Det firade vi med att gympa loss med Mia och sju stycken andra mammor och deras bebisar. Nellie var minst och yngst men lät kanske mest? Hon sov när vi kom dit, vaknade under passet och var lite småledsen för att sedan somna när passet var över. Själv gjorde jag så gott jag kunde samtidigt som jag försökte acceptera att kropp och fysik inte längre är densamma. Men det var riktigt roligt! Mia är inspirerande med sitt glada sätt och det kändes fantastiskt att vara igång igen.

När jag drog på mig träningskläderna i morse tänkte jag, då jag mötte min blick i spegeln, att tja... inte så dumt det här. Man ser ju inte ut att ha fött barn för sex veckor sedan, eller? Sedan var det som om sanningen ramlade över mig, vem var det jag försökte lura?

T var snäll som så ofta och sa det där som alla säger, att det tar tid och jag måste låta det ta tid... att han tyckte att jag var fin, just precis så som jag är. Men ändå, att bo "i någon annans kropp" är inte helt lätt för mig... oavsett allt jag vet om att det skall ta tid m.m.

Nellie är i alla fall fortfarande, efter dessa veckor, en guldklimp. Hon är verkligen med och att få respons tillbaka från henne gör mig helt varm i hjärtat, även om hon är ledsen (skall påminna mig själv om det vid nästa skrikperiod). Hon skrattar med hela kroppen och de senaste dagarna har det börjat komma små ljud. Sova gör hon fortfarande i sin säng och när hon skall lägga sig för natten vill hon att man skall hålla henne i båda händerna. Tänk, så liten men vet redan vad hon vill och inte vill!