Å Andra Sidan

Magen och jag för snart fyra veckor sedan. På väg för Valborgsfirande... Nyfikenheten över vem är det som bor där inne har så smått börjat...

Det här med att vara gravid är både + och -. Ja faktiskt är inte allt en dans på rosor, men att erkänna det för andra och för sig själv är inte alls det lättaste. Min graviditet har hittills varit så gott som smärtfri. Inget illamående på morgonen, nej inte ens lite grann, jag har inte ont någonstans eller några andra jobbigheter som någon större viktuppgång, hudbristningar eller krämpor. Jag äter inga tabletter då mina värden än så länge är bra...

Men ändå är det inte alla gånger helt lätt, så mycket du ska och bör känna gör mig stressad till tusen. Plötsligt blir din kropp en allmänhet där andra människor tar sig rätten att kommentera, känna och påstå. De flesta gör allt detta i positiv mening, men för mig kan det faktiskt stundvis kännas konstigt och inte alls bra.

För mig är detta med barn, graviditet, längtan och spänningen likt en dröm som går i uppfyllelse. Men det är så oerhört mycket och många känslor som blandas. Jag, som är en aktiv person, vill så oerhört mycket att jag ibland nedslås lite av de saker jag inte längre är förmögen att göra och känslan av att inte räcka till är nästan mer än jag kan ta. Jag vill vara med överallt där det händer, uppleva och vara, samtidigt som jag ibland känner att jag behöver och vill vara hemma och bara vara. Jag vill prestera och slappa, utmana och utvecklas och många, många gånger önskar jag att dygnet hade betydligt fler timmar än 24!

T är den mest fantastiska underbara och att få prata med honom, skratta med honom, blöta ner hans axel med mina tårar gör att jag "står ut" med att vara mig. Det är en underbar känsla och vetskap att veta att jag långt ifrån är ensam. Han har sina funderingar och jag har mina, och tillsammans blir vi lite klokare varje gång vi får tillfälle att fundera ihop. Igår kväll reflekterade jag över hur många nätter vi somnar i skratt och hur härligt det är att få ha det så: Någon att dela allt med, det härligt härliga samt det som känns jobbigt. 

För mitt i allt njuter jag av att vara där jag just nu är. Jag har nog aldrig känt mig så kvinnlig som nu fast kroppen känns helt annorlunda. De kvinnliga formerna är mer än någonsin och det lilla livet inom mig gör sig dagligen påmind på ett av det härligaste sätt jag någonsin upplevt. Att vara gravid är mycket och det måste få vara så, jag måste få tillåta mig att vara så. För det är något helt unikt som bara är starten på vad jag hoppas och tror kommer bli en underbar resa där jag tillsammans med h♥n får möjlighet att just prestera och slappa, utmana och utvecklas!