Idag sätts allt på prov...
Bild: vastsverige.com
Tårarna bränner där jag ligger helt raklång i backen efter att ha gått! utför på stappliga skidor. Så många känslor och så mycket vilja... och väl på plats inser jag att inget av det jag ser och har framför mig är vad jag drömt och längtat efter.
Jäkla skit, jag hatar Ranebo! Jag är förtvivlad och än mer arg blir jag när jag ser ett leende på T´s läppar. Du kan väl allvarligt inte tycka att detta är roligt? frågar jag honom och han har svårt att hålla sig för skratt. Men så slutar han när han ser mina tårar rulla utmed kinderna. Slog du dig? undrar han? Tror f*n inte att jag slog mig, utbrister jag. Jag gick ner för backen som värsta tanten!!! Ja men tänk er själva, kämpa uppför i ett och sedan när det äntligen! kommer en nedförsbacke - ja då går det inte att åka utför utan man måste gå! ner...
Jag hade verkligen sett fram emot att ha ett par ok längdskidor, att kunna slänga allt i bilen och inte behöva åka i timmar. Se nya platser kring vår närnatur och så blir det såhär... T som oftast är förnuftig i sitt tänk säger åt mig att det skulle varit svårt att åka vart som en dag som denna.
Isen ligger som en hinna och du kan inte "ploga" för skidorna skär inte nått på isen. Stavarna kommer knappt ner i isen och allt är bara... svårt!
Jag är så nöjd med den åkning jag gjort hittills i år, jag kämpar verkligen för att se charmen och glädjen i just ländskidåkning men idag sätts allt på prov.
Glädjen är total då jag ser stugan vid Ranebo och jag inser att vi snart är framme... att vi, jag, klarade det! Men visst, det var en vacker förjäklig tur och jag är ganska fånig - ibland! På vägen hem säger jag att jag visst inte hatar Ranebo...
Och jag som hyrt längdskidor för när vi ska till Norge imorgon! hehe Men jag vet att jag kommer att gå ner för nedförsbackarna...! kram /Jossan