Äntligen!
Äntligen har "pluggspärren" släppt och jag har efter vånda kommit igång med skrivandet. Att sitta och stirra in i en dataskärm utan att få något gjort är mer än vad jag klarar av. Stress är inget som vanligtvis ligger mig nära till hands, men nu har jag svurit och känt av vad man kan kalla lätt ångest. Ångest för att jag inte lyckas göra det som krävs av mig.
Mamma och Pappa var här på kaffe och macarons som jag köpte med mig ifrån London. Macarons från Ladurée från Paris är väl de godaste? Mina hade blivit lite skadade i packningen men smakade ändå gott!
Det var nog detta som saknades för att skrivkrampen skulle komma igång.