som swarowskikristaller
Det enda ljuset kommer från en gatlykta lite längre bort. Ljuset från den får det att gnistra likt swarowskikristaller på trädgrenarna. Långt bort kan man höra en bil som kör bort sedan är allt tyst och stilla. Jag drar halsduken tättare kring halsen och försöker andas ner i den. Det är bitande kallt och små rökmoln kommer varje gång jag andas ut. Önskar att jag valt ett par andra skor, några som inte klackade så... då hade ljudet där jag går varit än mer behagligt den här torsdagsmorgonen.
Det är så mörkt! Ju längre jag går desto längre i från gatlyktan kommer jag. En snabb tanke på vad som kan hände i mörkret sveper förbi... Jag går vidare