Åh, om de bara kunna hålla tyst som för... ja varför inte säga för en hel dag!?!
Ute på gården stod regnet som spön i backen och mitt i allt detta stod jag som en blöt stelfrusen staty. Dock ingen stilla staty utan en som fick springa än hit, än dit för att hjälpa både den ena och den andra med de mest konstiga saker.
Drog med mig barnen till gymnasiets stora fotbollsplan där stora vattenpölar samlats och lät dem springa fritt. När de ramlade och blev dyngsura sa jag till dem att det vara bara att resa sig och fortsätta plaska. Kunde inte hjälpa att själv tycka att det var ganska kul att springa snabbt, snabbt och stänka på alla barn. Och de i sin tur tyckte att det var vrålkul att fröken också stänkte vatten. - Kom fjöken, ropade de. Kom hanna häj äj det jätte djupt! Och Hanna sprang och plaskade i det djupa.
Längtar tills jag får sätta nyckeln i dörren och gå hem... Ikväll ska vi till Skåne. Längtar.