Å Andra Sidan

Lerum, staden som alla borde älska? Här finns tydligen människor av alla sorter, en av dem är jag. Idag när jag gick till jobbet med en näsa stor som hela Manhattan, frågade jag mig sjäv vad jag egentligen sysslade med... vart var jag på väg?

Ibland i livet hamnar du i vägskäl där du tycks tvungen att fundera över din tillvaro. Här tror jag att jag befinner mig just nu. Jag funderar på mina vänner, som mer eller mindre tycks så långt bort! Hur kommer det sig? De är som vanligt inte längre bort än vad telefon linjerna kan nå... men när man ringer och ingen svarar trillar en känsla av ensamhet över än. Hur kommer det sig att jag så sällan hör av, hör av mig till många av mina vänner? Räcker tiden inte till? Och hur kan man i så fall tillåta den att inte räcka till!?!

Relationer... Jag har världens finaste kille. Vad mer kan jag önska? Tydligen en hel del har det visat sig. I helgen kom han hit... fick vänta i nästan en timme för att jag skulle vara en som ställer upp på mitt nya jobb. Och när jag öppnade... där stod han med fem rosor, stora så jag nästan inte såg honom bakom buketten. Trotts att jag inte är den romantiska typen så kan man inte mer än smälta, i alla fall för nån sekund, när sådan överraskningar står utanför din dörr.

Han älskade min lägenhet! Sa att det var bland det mysigaste han sett. Och trotts tavlor som stöd på golvet, soffan som inte kommit ännu, och all annan röra jag inte hunnit ta hand om, sa han att jag bodde fint. Jätte fint, sa han till och med.

Okej, han delar inte mitt intresse för böcker och han är tydligen inte killen som älskar att gå ut, men för övrigt... är han allt jag önskar? Han kan sjunga, han kan spela gitarr, han kan måla, han kan allt vad killar borde kunna i denna värld och kan han det inte är han sällan rädd för att lära sig något nytt. Han delar många av mina intressen och vi kan skratta ihop. Han tycker om sport och delar av tekinken som även jag gillar.... men framför allt...så älskar han mig över allt på denna jord. Jag kan bara fråga mig själv, där jag går i Lerum, en tidig måndag förmiddag klädd för jobb...Vad mer kan jag önska mig?

Någon som alltid, och då menar jag Alltid finns där! Jag menar min familj. Som jag idag, måndag, saknar mer än någonsin!!

Som jag säger till mina barn.
- Även en stor människa får längta efter sin mamma, sin pappa och sin syster! Det är abslolut inget fel med det.
Och när jag säger det till dem brukar de titta mig och fråga:
- Gör du det Ohanna? Längatar du efter dem?
Då nickar jag och säger, ja, nästan alltid!!

Måndag!!!