Känns ibland som jag bor på vägen
Jag var, som vanligt, sen när jag åkte i morse och inte nog med det fick jag stå ett bra tag och skrapa bilrutorna. Något jag i och för sig räknat med i min morgonplanering, men är man sen så är man... När jag började närma mig Göteborg blev jag osäker på om jag skulle komma ihåg vägen och jag hade vare sig telefonnummer eller någon karta med mig. Som tur var körde jag aldrig vilse utan kom till och med i tid till förskolan där jag skulle möta Rektorn.
Efter kaffe och tårta och ett långt samtal om dittan och dattan satte jag mig åter i bilen för att hälsa på C B. Han var så fin i sina "fin byxor" redo för sin intervju som han skulle på senare idag. Jag håller tummarna!! Själv hade jag redan bestämt mig för att inte tacka Ja till Göteborgstjänsten...
Åkte till Lerum där jag skrev på mitt första arbetskontrakt och fick träffa en hel del av personalen på skolan. Nervös inför examensarbetet men i övrigt hoppfull inför framtiden. Alla verkade positiva och hälsa mig välkommen..
När jag åkte hemmåt, till Borås hade ett tunnt vitt lager av snö lagt sig på vägen. Alla ljusen på Liseberg var tända och äntligen kommer kanske julstämmningen till mig också.
Det julfina Liseberg