Värmen slår emot oss som en varm vägg när vi kliver av planet och de varma tröjor vi haft åker snabbt av. En buss hämtar oss och kör iväg. Vi har ingen aning om vart vi skall bo och busschauffören pratar bara i sin mobil. En man ropar till oss alla som säkert ser ut som dumma frågetecken att detta är nemas problemas...

Vi åker på en smal krokig väg från flygplasten och de höga bergen sträcker sig mäktigt upp ovanför oss. Långt ner ser vi vattnet och det hela påminner om vägen vi åker när vi skall till vår stuga i Norge.

     

Bussen stannar några gånger innan vi till slut också får stiga av, en ung tjej i brun klänning och dior solisar möter oss och säger att vi skall åka med henne. Jag funderar på om det är äkta dior... Hon säger att vägen inte är lång och berättar massa på den lilla biten till huset där vi skall bo... där är bussstationen där ni tar buss 5 eller 6 till gamla stan. Där är en fin parkpromenad med en strand längst ner. Där är det och där är det... Vi försöker snappa upp så mycket vi kan samtidigt som vi tittar på det nya landet vi hamnat i.

Så stannar Aida, som hon heter, bilen vid ett litet och berättar att här ska vi bo. Vi skall bo hemma hos henne och hennes gamla mamma och pappa. Vi får ett rum och skall dela badrum med familjen...

Ute på deras terras får vi lemonad och kakor av mamman som inte kan släppa mig med blicken. Hon kan ingen engelska men Aida tolkar och säger att hon tycker jag är fantastisk. Vet inte vad jag skall säga, inte T heller. Mamman slutar inte titta och när vi senare skall gå ut kramar hon mig nästan och pillar i, vad hon tycker, mitt fantastiska hår. Pappan pratar en massa och viftar hejdlöst med armarna, men vi fårstår inte mycket. Aida däremot ger oss en karta över stan och en massa tips på saker att se, göra och äta. Toppen för oss som bara tagit en sista minuten utan att kunna direkt något om Kroatien.


Vi promenerar bort mot Lapads centrum och försöker komma ihåg så mycket som möjligt av den information vi fick i bilen. Äter god mat på en billig restaurang och sedan vandrar vi parkpromenaden ner. T vill ta ett dopp, men jag väljer att bara bada benen. Vattnet är ljummet säger han och där på stranden sitter vi sedan och njuter av att äntligen vara i Dubrovnik.


... när vi kommer hem sent på natten och bara vill gå och lägga oss vill mamman absolut bjuda på lemonad och prata. Där satt vi återigen på terassen och ansträngde oss för att inte somna. Mamman är ändå ganska rolig och fantastisk med sitt kroppspråk. Trots att vi inte talar samma språk förstår vi varandra!

Till Kroatien

Dubrovnik 2008 5 kommentarer
Värmen slår emot oss som en varm vägg när vi kliver av planet och de varma tröjor vi haft åker snabbt av. En buss hämtar oss och kör iväg. Vi har ingen aning om vart vi skall bo och busschauffören pratar bara i sin mobil. En man ropar till oss alla som säkert ser ut som dumma frågetecken att detta är nemas problemas...

Vi åker på en smal krokig väg från flygplasten och de höga bergen sträcker sig mäktigt upp ovanför oss. Långt ner ser vi vattnet och det hela påminner om vägen vi åker när vi skall till vår stuga i Norge.

     

Bussen stannar några gånger innan vi till slut också får stiga av, en ung tjej i brun klänning och dior solisar möter oss och säger att vi skall åka med henne. Jag funderar på om det är äkta dior... Hon säger att vägen inte är lång och berättar massa på den lilla biten till huset där vi skall bo... där är bussstationen där ni tar buss 5 eller 6 till gamla stan. Där är en fin parkpromenad med en strand längst ner. Där är det och där är det... Vi försöker snappa upp så mycket vi kan samtidigt som vi tittar på det nya landet vi hamnat i.

Så stannar Aida, som hon heter, bilen vid ett litet och berättar att här ska vi bo. Vi skall bo hemma hos henne och hennes gamla mamma och pappa. Vi får ett rum och skall dela badrum med familjen...

Ute på deras terras får vi lemonad och kakor av mamman som inte kan släppa mig med blicken. Hon kan ingen engelska men Aida tolkar och säger att hon tycker jag är fantastisk. Vet inte vad jag skall säga, inte T heller. Mamman slutar inte titta och när vi senare skall gå ut kramar hon mig nästan och pillar i, vad hon tycker, mitt fantastiska hår. Pappan pratar en massa och viftar hejdlöst med armarna, men vi fårstår inte mycket. Aida däremot ger oss en karta över stan och en massa tips på saker att se, göra och äta. Toppen för oss som bara tagit en sista minuten utan att kunna direkt något om Kroatien.


Vi promenerar bort mot Lapads centrum och försöker komma ihåg så mycket som möjligt av den information vi fick i bilen. Äter god mat på en billig restaurang och sedan vandrar vi parkpromenaden ner. T vill ta ett dopp, men jag väljer att bara bada benen. Vattnet är ljummet säger han och där på stranden sitter vi sedan och njuter av att äntligen vara i Dubrovnik.


... när vi kommer hem sent på natten och bara vill gå och lägga oss vill mamman absolut bjuda på lemonad och prata. Där satt vi återigen på terassen och ansträngde oss för att inte somna. Mamman är ändå ganska rolig och fantastisk med sitt kroppspråk. Trots att vi inte talar samma språk förstår vi varandra!