Och jag ställer mig frågan, vem gör vi detta för? Är det för vår skull eller är det för barnens?
Julbordet är framdukat och alla sitter förväntans fulla och funderar över vad den här måltiden skall innehålla.... ja om det ändå var så... Nog står bordet där framdukat, det luktar julmat lång väg. Men barnen måste ha drabbats av "jobbighets"sjukan innan de kom hit idag. Konflikter blandat med allt för höga ljud, viljor som är envisare än vad jag känner mig och snor... snor så långt ögat kan nå.
Jag känner mig trött och vill egentligen bara gå hem. Strunta i alla de som inte bryr sig om all ansträngning vi lagt ner på den här dagen. Och jag ställer mig frågan, vem gör vi detta för? Är det för vår skull eller är det för barnens?