Och jag ställer mig frågan, vem gör vi detta för? Är det för vår skull eller är det för barnens?

Julbordet är framdukat och alla sitter förväntans fulla och funderar över vad den här måltiden skall innehålla.... ja om det ändå var så... Nog står bordet där framdukat, det luktar julmat lång väg. Men barnen måste ha drabbats av "jobbighets"sjukan innan de kom hit idag. Konflikter blandat med allt för höga ljud, viljor som är envisare än vad jag känner mig och snor... snor så långt ögat kan nå.

Jag känner mig trött och vill egentligen bara gå hem. Strunta i alla de som inte bryr sig om all ansträngning vi lagt ner på den här dagen. Och jag ställer mig frågan, vem gör vi detta för? Är det för vår skull eller är det för barnens?

Vardagsliv | |
#1 - - mammut:

Du gör det för barnens skull!! Även om det inte verkar som de uppskattar era ansträngningar just nu, så får de åtminstone en kunskap om vår tradition med sig. När man sedan upprepar traditionen år efter år "sitter" kunskapen och även längtan efter traditionen. All mat kommer de inte att gilla - men troligen kommer var och en få sin/sina favoriter att föra vidare till nästa generation. God Jul och Gott Nytt År. Kram

Upp