My happy place och att ta vara på tiden

 
 
Det är varmt och den stilla vinden som drar förbi känns knappt. Som jag längtat! Prick allt är så vackert att jag vill stanna både tid och bil för att ta in och memorera allt som händer just nu. I en tid där man ska utmana och utmanas kan det vara svårt att stanna upp och vara i det lilla för att se det större. Det är som om vi ständigt jagar mot mål och i och med det lätt glömmer att även resan mot målet är av värde. 
 
 
Trots att jag inte alls kom ifrån jobbet i den tid jag hoppats på är eftermiddagen lång och jag packar med mig en väska för att gå ner till vattnet. Frågar Labolina om hon vill följa med men hon har andra planer. Det är konstigt det där, men också så självklart, när ens lilla lilla barn växer upp och blir mer och mer självständig. De hittar på egna saker och behöver inte längre hålla i din hand. Ibland saknar vi varandras händer men det är livets gång. Fåglarna kvittrar och långt bort hörs en hund skälla. Ibland åker en båt förbi men annars är allt så oerhört tyst och stilla. Jag njuter mot den solvarma klippan och sluter ögonen. 

Jag hittade ett spel igår som ska göra att man kan lära känna varandra bättre. Passar perfekt för kommande resa och jag gjorde om lite i spelet. En fråga var "Berätta om något du ångrar och om du hade kunnat - idag gjort annorlunda". När jag skrev frågan kände jag mig till freds i att det faktiskt är få saker jag ångrar, såklart har många saker blivit mindre bra. Rent ut sagt har mycket gått käpp rätt åt fanders, men det är också en lärdom som jag sannerligen inte hade velat vara utan. Men så slog det mig när jag åkte hem och passerade Fjällbackas förskola.... Om jag hade fått göra saker annorlunda hade jag många fler gånger gått in till Labolinas avdelning och hämtat henne. Istället minns jag att jag bad om att hon kunde komma ut. Jag var väl ofta påväg  till eller från något och orkade eller ville inte gå in. Tanken och insikten slår mig som ett hårt slag i magen och bilen rullar sakta förbi. Tänk om jag vetat där och då att jag aldrig skulle hämta något mer eget barn från förskolor. Tänk om jag gett mig- och henne den tiden. Det kan jag verkligen ångra idag.

 
Livet som mamma, Vardagsliv | |
Upp