Att skratta med dig
Det är en helt vanlig söndag och hon kommer med en liten tygväska med plats för allt det som hon behöver för stunden. Vi kramas och säger hej medan vi skrattar åt det som varit men också åt det som vi tror oss veta kommer hända. Svetten pärlar sig på varma kroppar och efter en stund i den lilla vita soffan packar vi ihop kvällens nödvändigheter och promenerar ner mot sjöboden.
Kvällen är varm. Jag vill ta hennes arm i min och hålla den där för evigt. Vill allitd ha henne såhär nära men inser att det aldrig kommer bli så. Istället tar jag hennes arm och är glad för nu. För sommren som är snäll mot oss med sina varma dagar och kvällar. Vi njuter av kvällen och det svaga kluckandet ifrån havet. Pratar om allt som är härligt och allt som är svårt. Skrattar oss hesa och dricker oss fulla. Men trots allt härligt är jag trött... jag är såå trött. Mitt i livets prat somnar jag med pannan mot bordet och vaknar mitt i en av hennes alla meningar. Vi skrattar ännu mer och jag älskar henne för att allt i stort sett är ok med henne. - Till och med att somna mitt i en härlig berättelse.
Drar handdukar runt kroppen och tar tag i varandras armar innan vi skata går hem i natten. Skickar ett sms till T nån gång att vi är på väg hem men han och Labolina sover sedan länge. Vi high fivar och säger om Mia och Anna - att en får hat så här gött!
