Att tro att man bara tänkt det
Men! vad billigt tänker jag. Hur kan detta gå runt... Jag tar ett extra bröd och pålägg och påpekar detta i kassan då jag fortfarande bara ska betala 10kr. Ok, ja men tack. Går därifrån och tänker att detta är ju löjligt, löjligt billigt.
Sedan, när vi sitter ner i en ganska obekväm soffa för att inta vår frukost och en Labolina som var annan minut frågar vad jag gör, hör jag henne säga, först väldigt tyst och sedan högre och högre: löjligt billigt, vad löjligt billigt.
Jag inser att jag visst sagt det högt och små öron blivit stora öron. Och så kommer det sig att jag sitter med smulor i knät, biter på gurkringar och pratar billigt och pengar med min tvååriga dotter. En tjej som minsann förklara vart hon lagt sina pengar och jag tänker tyst för mig själv att det är väl det nya "stoppa pengar i madrassen" och att fortsätter du så där kommer du gå långt...