På det stora blå
Det blir en dag på stranden morgonen drar förbi
Vi sjunker ner i sanden låter dagen få bli som den blir
Det kanske blir en lunch i skuggan, en siesta, vad vet jag?
Det blir säkert ändrade planer... Hur som helst det blir nog bra.
Att få visa dig detta, att göra detta till en del av din värld och en del av din vardag, att låta dig bli vän med det stora blå känns fint, stort och oerhört viktigt för mig.
Och så blev det ännu en dag på havet. Med den enklast mat du kan tänka och med de bästa du kan tänka. Livet på en pinne? Eller på en fin båt i alla fall. Och Labolina var den av oss som badade och protesterade högt när vi förklarade att krabbor inte är gjorda att bo i hennes hand utan de ör gjorda för att leva i havet. Dumheter, nog kan krabban följa med till båten och äta korv och makaroner!