Nallekalas
Välkomna, säger Labolina när vi satt oss alla nallar, dockor och så jag. Lite kaffe? Hon tittar frågande på mig som artigt tackar ja. Vilken tur att jag gjort kaffe med mjölk i mamma, så som du gillar. Ur en liten glasskål serverar hon sedan bollar som hon förklarar är dadelbollar, bollar som hon och hennes docka Agnes har gjort. För att vi älskar sånna bollar mamma, du och jag och Agnes.
Min älskade Labolina vad du blivit stor. Snart tre år och på samma sätt som du är så liten och skör är du den som klarar det mesta.
På golvet sitter vi sedan och fikar medan vi pratar och skrattar. Jag vet inte vem som har roligast, hon eller jag men vad spelar det för roll. Vi njuter av varandras sällskap vår sista lediga sommarlovsdag
Mitt emot ugnen tar hon sedanfram sin fina hårborste och ber mig sätta mig där. Nu skall jag frisera dig mamma säger hon och vi använder ugnen som spegel. Med vana händer borstar och fixar hon, känner så att håret är lika långt på båda sidor och hummar för sig själv. Känn mamma, känn vad lent ditt hår blir när jag gör såhär. Vi kramar varandra och jag säger att jag älskar henne. Jag vet mamma, jag vet.
