Precis just nu
En Labolina som sover och snarkar så där högt som bara hon kan och så en jag, som tar mig en chailatte och har amitioner om att läsa. Jag tänker att det är nog bara Labolina i hela världen som kan snarka sådär och ändå låter det fint.
Emellanåt hostar den lilla kroppen, host som skär i mitt mammahjärta men det är host som tillåter liten att fortsätta sova. Solen lyser och fåglarna kvittrar och vi har det bra, riktigt bra. Och trots förkylning njuter vi på altanen och jag tänker att snart, snart är vi helt friska.