En salig röra
Lämnade något motvilligt vår Labolina till hennes farmor idag. Kändes trist eftersom vi setts minimalt den här veckan, men jag fick som T uttryckte det inse fakta. Vi hade såå mycket att göra och det kan ibland vara svårt att få något gjort med en liten runt benen. Ja vi fick till och med ställa in ett besök, och det kan jag bara säga hör inte till vanligheterna...
Äntligen skulle Labolinas rum ta form och T gick omkring och småmyste där han hittade saker som han lagt bort. Han gick och nynnade och hade ett sånt där leende som man bara har när man hittar gamla saker och minns det som en gång var. Själv tyckte jag inte att det var lika roligt och jag gick mest runt och funderade på hur i hela friden detta skulle gå... Vilken röra! Hur ville vi ha Labolinas rum och hur skulle det bli? Men T's glädje smittade av sig, tack och lov, vi satt där på golvet och skruvade och planerade hur vi önskade att saker och ting skulle bli.
Än är vi långt ifrån färdiga men det känns gott att vara igång!
