Premiär!
Solens strålar är så härliga och hela mitt jag njuter då de träffar min vinterbleka kropp. Ja även vi pepparkakor bleknar under vintern. Ibland så mycket att det nästan känns som om man försvinner... Kroppen behöver solen, själen behöver solen och på något sätt ger den mig så ofta ny energi.
Just nu har vi lagt till ute på Väderöarna, Storön. Jag ligger kvar i båten medan jag väntar på att Nellie ska vakna.
Hennes premiärtur på havet är gjord. Med en liten flytväst, små solisar, mössa och ett glatt humör tittade hon med stora ögon på allt som var runt omkring. Båtens mjuka rullningar på ett nästintill stilla hav gjorde det svårt att hålla ögonen uppe och till slut fick hon ge sig hän åt sömnen.
Nellie var så förkyld i morse att vi funderade på om det var värt att ta med henne ut på havet, just idag. Även om det var en kalasdag så finns ju havet kvar och fler kalasdagar blir det. Men vi bestämde oss ändå för att ge det ett försök...
Plötsligt är det inte bara sig själv man måste ta hänsyn till. Att bli föräldrar är verkligen det absolut bästa och största. Hela tiden ställs man inför utmaningar och tillsammans klarar man ut dem på något sätt.
Tänk om man senare i livet kunde komma ihåg den här första tiden i livet... Då man sög in och smakade på alla intryck som gavs... När i stort sett bara det bästa blev presenterat och livet fortfarande är ganska okomplicerat...
Men nu är vi här, denna fantastiska första maj. Njuter av livet och att få vara tillsammans.