Sötsuget - hur går det?
Kämpa, kämpa kämpa emot! Snart blir behovet mindre av det söta och du kan lätt tacka nej till en bulle eller två. Jag vet att du kan, bara du bestämmer dig!
Hur går det för er? Klarar ni stå emot det söta? För mig har det gått bra. I början av förra veckan kunde jag knappt tänka på annat än allt gott som finns men i tors avtog det något. Fredag gick jag och T ut och åt och hade då bestämt oss för att faktiskt hoppa över efterrätt... men så kom den ena panacottan ut efter den andra och till slut satt vi båda där med var sin. Den var riktigt mäktig och dum som jag var "tvingade" jag i mig sista biten... hade kanske lika gärna kunnat lämna lite?
Sedan lördag åt vi tårta och kaka hos Sofia och under söndagen avlöste besöken varandra och vi fikade massor. Jag hade bestämt mig för att jag på helgerna får äta sött och kunde bara hoppas att det skulle fungera så utan att trycket blev för stort under vardagarna.
Igår hade vi mamafika och då kunde jag faktiskt inte med att inte ta någon. För i vår kultur handlar så mycket om just mat, söt som osöt och det är många gånger just kring mat av olika slag som vi samlas.
Tänkte att en bulle mer eller mindre knappast kan skada, och det gör den väl egentligen inte. Det gäller bara att hålla fokus på ett mål och mitt är att bli av med pepparkaksdegen som tagit plats lite under min navel.
Åh va du inspirerar mig nu, det är så sant det du skriver. Jag sliter inte med degmagen men har en ovana jag gärna vill bli av med :)
Ha en fin helg!
Kram