Å Andra Sidan

Vilka dygn som rullat på här i Fjällbacka, hela jag är upp och ner men som tur är har jag välderns bästa Labolina som ständigt tankar mig med mängder av energi. Och solen som värmer så underbart gör mig lycklig och jag njuter verkligen av min semester och den sommar som just nu är här i Fjällbacka. Om jag summerar mitt liv hittills är detta, utan tvekan, en av det bästa stunder. Stunder då man är föräldraledig och verkligen har tid att bara vara hemma och vara mamma.  När man är ledig och bara sådär kan ringa till någon nyfunnen (eller gammal) vän som också är hemma för att planera in dagens aktivitet känns det fint - riktigt fint. Fika, strandhäng, promenader ja i stort sett vad som helst kan man göra även om man har små Labolinas med sig! Detta är en tid i livet som jag för alltid kommer att bära inom mig och som en hård karamell suga länge, länge på när det riktigt kör ihop sig.

 

Men igår, eller blir det idag? låg jag sömnlös större delen och bara önskade att livet snart skulle bli lite lättare då alla dessa beslut skulle vara fattade. Jag önskade att nästan att åter få vara liten eller att någon skulle komma och rädda mig undan allt detta som tycks höra det vuxna livet till. För mitt i den här helt fantastiskt romantiska tillvaron finns det tillfällen då ja... livet känns mindre romantiskt och nästan totalt megahopplöst, men bara nästan! Drömmar som går i uppfyllelse, drömmar som går i krasch - jag antar att det är en del av livet... och vem har någosin sagt att det skall vara lätt?!?

 

Fast idag har vi haft en sån där karamelldag och vi har hunnit med både det ena och det andra. Med solen i ansiktet och en glad liten Labolina som varit till min hjälp tackar jag för att ett av alla besluten är tagna och lägger tisdagen den tredje juli i min minneslåda där bland andra karamelldagarna ligger och hoppas på en bättre natt och en lika bra dag imorgon.