Å Andra Sidan

Ännu en vecka har passerat. Att Nellie är här för att stanna känns mer och mer självklart, men det har tagit sin tid.

Hennes snuva vill inte ge med sig och jag börjar fundera på om det bara är förkylning eller om det ligger nått annat bakom som allergi... svårt att veta men det är jobbigt för henne att andas och stundvis känns det riktigt rossligt i hennes lilla kropp.

Sömnen - detta "problem"... jag vet att det finns många som är uppe flera gånger per natt och att det är vad man kan vänta sig med småbarn, men ändå "klagar" jag på vår situation över att vara uppe en gång. Men vad skall väl jag jämföra med om inte med hur vi har det och har haft det?! Att jämföra sig med andra familjer är bara bortkastat och jag förringar ingen som har det mer eller mindre jobbigt utan utgår bara ifrån oss.

Hon somnar fortfarande runt 00 tiden - börjar bli jobbigt i längden och även om jag försöker lägga henne tidigare skriker och pratar hon om vartannat och det slutar ändå med att hon somnar när hon själv vill.

Hennes utveckling går hela tiden framåt och T säger åt mig att jag måste filma/fota henne betydligt mer än vad jag gör för att dokumentera. En dag går så fort och att kunna gå tillbaka för att minnas är guld. Hon har upptäckt fötterna och ligger och greppar och leker med dessa små, söta, mjuka ting. Rullar ibland över på sidan så nu gäller det att passa upp för snart klarar hon att vända sig.

Pratar, skrattar och den senaste tiden har hon börjat uppskatta att man leker med henne. Vet inte hur många gånger per dag jag säger tittut:) Idag har vi varit på återträff med föräldragruppen och T frågade när jag kom hem om det andra barnen. Alla var superfina, men i mina ögon fanns bara Nellie och det var en alldeles underbar känsla!