Årets första

Årets första tur till fjällen är gjord och månen kunde inte vara större och klarare än vad den var där uppe bland berg och snö. Lyste som en stor lampa och fick snön att gnistra och stjärnorna att verka små.

Efter en tur nere i stan med en skadad pappa och fika på konditori då de andra åkte i backen fick jag och T komma ut på en tur runt längs sjön. Han på tok för varmt klädd och jag kanske lite för kallt med pannlampor färdig riggade gav vi oss ut på årets första längdtur.

En otroligt vacker fullmånen och vi kunde stänga av våra lampor vi flera tillfällen och bara åka i skenet som månen gav. Ljudet från våra skidor och stavtag var så efterlängat och hela min kropp myste av lycka över att vara på skidor igen. Kroppen inte helt som den varit men ädnå helt ok, tog det lungt men blev ändå trött:) T påminde mig ofta om att inte ta ut mig utan ta det försiktigt så inget annat kunde göras. Skönt att ha nått att skylla på, för av någon anledning gled Ts skidor bra mycket snabbare än mina...  Men ändå var det spåren och jag för en stund.

Att få tid tillsammans jag och T var också fint, bara vi två. Samtal så som bara vi kan ljöd, genom den annars tysta kvällen och vi pratade om då-nu-och sen. Lilla Nellie var hemma i hytten med människor som bara älskar henne och som föräldrar kunde vi lätt slappna av. Tänk att vi- han och jag, efter 15 år fortfarande har så otroligt mycket att ge varandra. Att skratta, uppleva och vara med honom gör mig fortfarande lugn och lycklig ända in i djupaste hjärt- och själahörn.
Skidresor | |
Upp