En tur till Negombo
Bild: travelpicturesgallery.com
Alla är på plats och vi tar det lugnt vid frukosten. Pratar om natten, är det någon som störts av tågen? Själv har jag sovit som en stock, det är som hemma - när jag väl somnat är det svårt att väcka mig och för Labolina är det samma sak, få saker kan störa. Hon är glad och pigg och vi beställer taxi till Negombo. Gerard hämtar upp oss i sin van, stylad med spetsgardiner och flufffluff tyger. Han är en äldre man som genom bilturen berättar om landet. Han känns trygg.
Vid ett fint hotell släpper han av oss och säger att han kommer och hämtar oss på samma ställe klockan 18:00, undertiden väntar han på oss. Så vi lämnar Gerard och äter god lunch på hotellets fina restaurang.
Stranden här är verkligen som ett vykort från paradiset och jag tar tag i T och säger att detta är mer vad vi är vana vid och mer vad vi vill ha. Stranden är ren och gyllenbrun och havet glittrar, palmer ger liv åt bilden som möter oss och fiskebåtar ligger högt uppdragna på land.
När vi ätit färdigt går jag och Labolina i förväg ner till stranden. Vi går förbi förberedelserna för ytterligare ett stort bröllop. Palmstammarna kläs med mängder av små lampor, stolar får tyg och servetter på sig, man smyckar med mängder av blommor och tyg. Alltihop är så vackert och jag hade gärna stått där länge och beundrat om det inte varit för alla blickar Labolina dragit åt sig. Så märker jag att hon tappat sin napp och måste gå samma väg tillbaka för att leta.
De andra är klara och på väg till oss. Vi hittar nappen och går ner till vattnet. Labolina är livrädd för havet och klamrar sig fast vid oss. Vi står vid vattenkanten jag, Labolina och syster för att fotograferas när en stor våg slår emot oss. En stor pinne slår i oss och vi skriker till, ovetande till en början om vad det var vi fick på oss. Labolina får panik, om hon inte redan haft det. Stackars liten, och jag blir genomvåt. Som tur är torkar kläderna fort i detta klimat. Många av invånarna badar med sina kläder, men här i Negombo badar ingen. ksnske är inte vattnet bra? mamma har läst nått om det. Vi fotograferar och fotograferar och går sedan igenom byn.
Vi shoppar träfigurer och sjalar, syster och Johan köper en jättestor elefant som vi funderar över hur vi skall få med oss hem till Sverige. När jag var liten fick jag en elefant härifrån som idag står hemma i vår bokhylla. När Labolina var mindre och jag fortfarande ammade henne var det just den elefanten hon först fäste sin blick på. Nästan varje gång hon åt pratade jag om min elefant. Nu köper jag och T en elefant till vår dotter från samma land och det känns på något sätt både stort och fint. Labolina sover och vi får elefanten nerpackad. Sedan är jag och T trötta och vill gå tillbaka till det fina hotellet för en drink och de andra hänger på.
Gerard hämtar upp oss på samma plats och innan vi lämnar hotellet hinner vi se det vackra brudparet komma in. Resan går bra, och vi får känna på stadspulsen. Tutande bilar som kör om varandra i ett rasande tempo, rasande för att vara här.
Vi avslutar kvällen med middag på vårt hotell igen. Jag är skeptisk med tanke på förra middagen men den här fången får alla bra mat. Pappa säger att nu har vi lärt oss att biff, det äter vi inte här. Det lärde vi oss i och för dig förra gången också...
imorgon väntar en stor dag.
Oj! Vilken otrolig resa ni är ute på Johanna, även ibland om det verkar som att det negativa väger över det positiva ibland! Stå i och hoppas att du/ni blir belönade till slut!
/Pernilla
ps. Du skriver så otroligt levande! Är något att gå tillbaka till för er sen och läsa, även sen när Nellie är äldre.. Fortsätt så!