En salig röra
Mitt hjärta slår på ett konstigt sätt och jag försöker förstå mina tankar som far hit och än dit. Inför den här resan var min plan att ha packat klart innan natten för avfärd så som jag brukar göra och visst började jag innan...
Trodde mig vara färdig och hade lagt fram allt det jag under tre veckor trodde mig behöva - plus lite, ja kanske till och med mycket mer. Men sen när allt skulle ner i min väska, samma väska som jag alltid brukar använda mig av när jag reser, fick jag knappt ner mina saker. Insåg att Labolinas all mat, blöjor, leksaker och kläder skulle aldrig få plats! Jag som alltid sagt att det inte är några problem att resa med småbarn... Nu står vi här och vet knappt ut eller in.
Så det blev en tur in till torp dagen innan avfärd för att köpa ny väska plus det där andra som jag insåg att vi glömt att tänka på.
Men här stod jag nu och försökte strukturera upp min och min lilla familjs saliga röra till packning samtidigt som jag drog mig i håret och svor över att jag återigen var ute i sista stund. Nog för att jag var klar med mitt men alla Labolinas saker som låg överallt!! Hur skulle vi få plats utan att överskrida vår maxvikt på resväskorna?
Tiden tycks rusa fram och hur vi än packar är det ständigt nått kilo för mycket. Vi packar om på nytt och väger utan bättre resultat. Försöker räkna efter när vi måste åka för att hinna med flyget från Kastrup och känner hur stressen blir jobbigt påtaglig. Innan Labolina kom till oss kände jag aldrig av stress, utan kunde lugnt fokusera. Nu vet jag inte vad som hänt. Allt känns plötsligt oerhört dåligt genomtänkt och jag försöker andas lugnt när jag samtidigt tittar på vår dotter som lugnt ligger och sover i sin säng. Klockan har passerat 02:00 men trots det känner jag mig inte det minsta trött, tack och lov!