Å Andra Sidan

När jag ser på bilder från tiden som gått under den här graviditeten kan jag inte undgå att se stora skillnader! En del skulle nog säga att jag bara lagt på mig på mage och bröst, men jag ser den nakna sanningen. Och jag måste säga att nu i vecka 40+3 så saknar jag mina "gamla" kropp. Jag saknar mina kläder som jag inte kunnat använda på länge och jag saknar känslan av "att klä mig fint".

Men med detta sagt önskar jag inget annat än allt vad jag under graviditetens tid haft, med allt vad bebisen inneburit. Ja alla kilon som numera ligger lite här och där på mig är en del av något magiskt... Jag älskar att få vakna i lugn och ro och efter nån timma känna Liten vakna till liv, h*n också. Ja denna någon som bor där inne är en riktig sjusovare.

Jar har mått så bra som man nog bara kan önska och njutit av de flesta stunder... Visst, händerna värker och den senaste tiden har en jag fått en fruktansvärd klåda över hela kroppen. Men ryggen håller, höfterna känns ok och att det är tungt att bära upp allt är knappast konstigt. Konstigare vore väl om jag nu sprang upp och ner i trapporna utan att känna nått. Att jag under sista trimesterna kräkts till och från, att jag haft en blödande näsa och ett blödande tandkött är ett minne blott och nu börjar jag känna mig färdig med magen.

Nu är jag redo för nästa steg. Längtan jag bär inom mig är så stor att den inte går att beskriva i ord. För att inte tala om nyfikenheten på vem som bor där inne i magen...

Så kom nu lilla barn, som Eric skrev igår, vi är en hel drös som längtar och vill träffa dig.