Å Andra Sidan

Har kännt mig lite ensam de senaste dagarna. Den första tiden med Nellie har varit alldeles fantastisk då vi lärt känna varandra, men nu kände i alla fall jag att jag behövde nått mer, någon mer vuxen. Pratade med Lisa på BVC som tipsade mig om att åka till baby cafet i Tanumshede. En plats för mammor med sina barn 0-1 år att samlas på, prata och fika. Förra veckan trodde jag att det var stängt (höstlov) men om jag läst mer noggrant på deras hemsida hade jag sett att det varit öppet.

Ok, men idag åkte vi dit. N sov när vi kom dit och när hon sedan vaknade var hon hungrig. Pratade med några mammor, bland annat Lina från samma föräldragrupp som mig och T och hon hade fått en liten Elmer. Hann äta lite soppa medan N sov i min famn. Hon sov ganska mycket...

Klockan ett skulle det vara "föreläsning" om matstarten för spädbarn och jag valde att stanna. Nog för att det kommer dröja ett tag innan N kan smaka på vanlig mat men nått kunde jag väl lära ändå. Knappt hade kvinnan från Hushållningssällskapet startat innan N började skrika. Ja, hon grät inte eller gnydde som de andra barnen - hon skrek. Fick resa mig upp och gå omkring med henne tills hon slutade skrika, ammade lite och sedan somnade hon. När hon vaknade skrek hon igen och jag fick upp och gå och så höll vi på i två timmar. Kände mig lätt stressad (vilket hon säkert kände) vad skulle de andra föräldrar tro? Varför var det bara mitt barn som lät? Hon som annars är så tyst och "snäll", varför skall hon alltid "bråka" nu när vi är iväg? Funderade på att ta mitt skrikande barn och åka hem, men vill liksom inte ge mig...

När jag satte henne i bilstolen för att åka hem, ja då skrattade och grejjade hon och var den tjej jag numera känner. Jag kände mig lite som en dålig mamma som drog iväg N för att stilla mina egna behov och när jag parkerade bilen här hemma var jag helt slut...