Hemma igen
Tidigt i år såg det ungefär lika kallt ut som det är nu.
Lite fånigt när jag tänker på hur mycket jag saknat honom... det var inte länge sedan vi sågs. Men nu är jag hemma och han kände detsamma.
Hans armar runt mig när tårarna bara rinner är den bästa trösten ever. Varför pissar livet på mig, just nu?
Härligt att vi går in i mars månad nu... våren närmar sig i alla fall. I Göteborg var dagens samtal vädret - och hur trött man är på den här ständiga kylan. Kallaste vintern på 100 år... ja det tycks det vara!