När jorden faller

Plötsligt blir marken under mina fötter fast. En trygg väg att stå på. Jag hittar balans och kan slappna av. Men så kommer tystheten. En tysthet så tyst att den tar knäcken på mig. När jag försöker bryta den är det som om jorden jag byggt upp tycks rämna under mina fötter och jag faller - med huvudet före rakt ner i mörkret. Ett mörker så mörkt att jag inte kan se slutet, vill inte se slutet.

Vem sa att livet skulle vara lätt? Ingen, men det krossar mig att jag ständigt skall få erfara detta på de mest hemska sätt... Vem orkar le och vara sig själv i dessa situationer? Vem orkar stötta, hjälpa och säga att det är ok? Jag vill bara...

Mitt hjärta brister!

Vardagsliv | |
#1 - - Petra Bloggar:

Men finaste, vad händer?? blir orolig



Skickar en drös med varma hårda kramar!

#2 - - Emma:

Detta låter INTE bra. Är det något jag kan hjälpa till med hoppas jag du hör av dig.

Många kramar Emma

Upp