Han!

Ser honom på långt håll där jag kommer med bilen. Bara den första blicken då jag endast kan ana att det faktiskt är Han gör mig lite knäsvag. Kör närmare och ser snabbt att det verkligen är Han. Vevar ner rutan och vi säger några få, egentligen ganska fåniga fraser, och jag kör sedan därifrån...

Han... så oerhört fin men inte alls medveten om det. En människa som ger och är så mycket mer än han någonsin själv  inser!

...Allt över så snabbt. Men ett möte som blivit fast i mitt minne!
Vardagsliv | |
Upp