Å Andra Sidan

Mycket som behövdes göra vid stuga. Tog bilen i torsdags för att åka dit och hjälpa till med det jag kände mig klara.

Stannade på en rastplats för att fixa lite, i Norge får du inte tala i telefonen medan du kör! Brevid mig stod en bil där någon monterat ner bakdäcken... tittade lite på den fina bilen som var så förstörd. Tänkte på Josefin och Robert som blev av med sina däck... varför gör man så?

När jag åkte ifrån rastplatsen kom en polisbil in. Shit tänkte jag, nu tror de väl inte att jag har något med den där massakerade bilen att göra. Åkte därifrån sakta samtidigt som jag tittade efter vad poliserna gjorde. Kom ut på motorvägen och till min förvåningmärker jag att poliserna följt efter mig.
Tänker först att jaha, ja nu kommer de efter mig, precis som jag tänkte men ändrar mig snabbt. Detta är bara en tillfällighet - att poliserna kör ut och efter mig...

Jag kör på, poliserna efter. Plötsligt sätter de på blåljusen! Helvete, hinner jag tänka. Vad är det frågan om? Strax därpå är blinkers, blåljus och det där förbannande tutljudet på. Som sagt vad är det frågan om? tänker jag. Vem är de ute efter? Kör om och gör det ni ska!
Men poliserna ger sig inte och jag inser tillsist att det faktiskt är mig de är ute efter. Så jag stannar på motorvägen - vevar ner rutan och en kvinnlig polis kommer fram och pratar med mig.
Hon undrar hur jag har det? Jo tack, bra säger jag. Hon säger att hon tyckt sig se att jag vinglade lite på vägen, har jag druckit nått ikväll? Har jag pratat i telefonen? Tycker jag själv att jag vinglat? Nej, nej, nej svara jag... vet inte vad du talar om!
Frågar om jag skall blåsa? (Har aldrig blivit stoppad av polisen och det är så typiskt mig att göra det på detta extrema sätt. Försiktigt förösker jag få på mig skorna som jag sparkat av mig ifall jag måste gå ur bilen. Fasen vad fånigt detta känns. Klädd som jag är känner jag mig som en idiot - vilket är rent utsagt idiotiskt eftersom jag inte gjort något fel och inte har något att vara så nervös för.)

Nej, nej nått blåsa skall väl inte behövas. Hon vill bara se mitt körkort. (Låt mig nu inte skaka som en asplöv när jag tar fram det - snälla! Hur i h-vete kan jag vara så cool lugn?!?)

Jag åker därifrån med en förmaning av den manliga poliskillen - ganska söt men vad hjälper det - att jag måste stanna när polisen kallar på mig. Ja inte trodde jag att det var mig ni kallade på! Och vart skulle jag stanna blev ju nästa problem. Han ler och säger att nästa gång då vet jag, men jag förklarar för herr konstapel att man får då hoppas att det inte blir så många fler gånger!

Stannar återigen, vid en mack den här gången. Skickar sms till nära och kära om min upplevese och andas ut. Åker hem till en vän - är lite knepig - kanske smått chockad ändå? Sover där och åker sedan vidare till stugan. Ytterliggare en tutande bil kommer efter mig - Men vad är det här? Bilen är civil med blåljus och tutar förbi mig för att längre fram stanna en kille på motorcykel. Ja, jag tänkte väl det... två gånger på samma resa är toooo mutch! 

Får gjort en hel del väl framme i stugan- mamma och pappa gör ett hästjobb!

Klockan 06.00 åkte jag därifrån i morse för att hinna hem till Albins namngivningscermoni.

Yes thats it!