Å Andra Sidan

Nu blir det du och jag för ett tag framöver. Om du är snäll mot mig så är jag snäll mot dig...

Ovant att köra Saab. Men bilen är stor och faktiskt ganska grym. Då jag först såg den tyckte jag nästan att den verkade lite väl stor... men vi fungerar bra ihop - jag och SAAB.

Men trots allt så saknar jag dig, min kära bil. Du har hängt i länge om om det blir som jag "vill" får du hänga med ett tag till. Ja helst vill jag väl ha en sprillans ny bil som bara fungerar så där bra som bilar ska, men så länge räcker du gott!

Regnet som smattrar mot rutan och vindrutetorkare som går i ett. Smällen som först gör mig helt lam i hela sinnet innan jag tänker fan! jag har inte tid med det här. Vad var det? Ett djur, ett förbannat jäkla djur!
Tankar som går i ett virrvar inuti mig, regnet som fortsätter att smattra. Försöker se efter i bakrutan vad det kan ha varit, men regnet hindrar sikten. Jag fortsätter att köra en bit till tills jag finner en liten väg jag kan svänga in på.

Drar på mig jackan och tänker på hur fånigt klädd jag är... klänningen som sitter som ett smäck, stövlarna, sjalen, den långa kappan och skinnhandskar. Någon mössa hittar jag inte... Ja kläderna som kändes så passande för dit jag var på väg är plötsligt helt totalt fel! Ska man behöva ha en olycksväska i bagaget? Ja kanske...
Går ur bilen och se till min fasa vad som hänt, fan! fan! fan! Blöt tar jag mig in i bilen igen.

Sitter först alldeles stilla innan jag till slut får fram telefonen. Vem skall jag ringa. Vill ringa till T, men han är inte anträffbar... vill ringa mamma och pappa och bara få vara liten... vill ringa.. ja vem?

Vänder om och kör sakta tillbaka mot olycksplatsen. Vad skall jag göra? Vid vägkanten ligger det... skadat och flämtande, det är ett rådjur. Jag går så nära jag vågar och i regnet möts våra ögon, jag tittar ner och går in i bilen igen och ringer polisen. Berättar vad som hänt... Två män kommer körandes. Säger att jag haft tur. En man är snäll och hjälper mig beskriva platsen för polisen.

Poliskvinnan ber mig vänta på platsen tills en jägare kommer och hon ber mig se till att rådjuret stannar på platsen. Jag svarar att det är klart att jag stannar... men har absolut ingen aning om vad jag skall ta mig till om rådjuret försöker ge sig därifrån.

Männen frågar om jag är ok och säger att hade de haft nån kniv eller liknande så hade de kunnat göra pinan kortare för djuret. Men jag är ok, nån kniv har ingen av oss, och männen åker vidare... ja de skulle hem och käka kebab säger de och jag ryser hela jag, rådjurskebab? Jag får tejp till mina billampor innan de åker.

Jag sätter mig, blöt och kall i bilen och väntar och väntar. Rådjuret ligger där det ligger och efter tag går jag ut till det, vill liksom göra det lite sällskap... Sakta lyfter djuret på huvudet, försöker att dra fram ett ben, men sjunker ihop i en djup suck. Det värker i hela mig, jag är orsaken till detta. Lilla vän... Regnet droppar från mig.... Jag känner hur ledsen jag blir... sen blir jag förbannad. Vad skulle det vara bra för? Att hoppa fram just sådär framför mig?!? Åh fan! fan! fan!

En bil kommer, det är jägaren. Han berättar att han precis kommer från ännu en viltolycka. Han går fram emot djuret och jag kan på håll se och framför allt höra när skottet från nått som liknar en stor pistol går av. Hela min kropp spänns och när djuret ger i från sig dödryckningar fattar jag inte varför jag fortfarande tittar, men blicken är som fast och bilden är som inbränd i mitt minne. Jägaren tar fram nått som säkert är en kniv och skär till....

Det hela är över... jägaren släpar djuret i bakbenen och slänger in det i sin bil. Ännu en stek. Jag tänker på hans bagage... blä, där ligger det mer än ett lik nu då eller?

Jag sätter mig i bilen igen, drar på all värme jag kan. Tar några djupa andetag och kör vidare dit jag egentligen skulle. Berättar inte om olyckan för någon... inte på länge. Men bilden och ljudet... Den enorma blodpölen...

En olycka händer så lätt!