Rymmaren
Lite väl mycket ministrar hit och dit för min smak. Jag är inte den mest politikintresserade som vandrar på denna jord, men ändå var detta stundvis en spännande bok att läsa. Kanske just för att jag var så ovetande...?!? Det pågår mycket fuffens som vi inte bör eller ska känna till.
När ett brutalt mord sker på Österåkeranstalten förstår Miro att han står på tur. Den mördade var hans kusin, och nu har han bara två saker i huvudet: att rymma och att hämnas mordet på Vlado.
Poliserna Christian och Susanne får i uppdrag att utreda mordet. Susanne är ny på jobbet och vill gärna visa sig duktig och samarbetsvillig, men när hon förstår att kollegan nästan inte skyr några medel för att sätta dit brottslingarna får hon allt svårare att hålla tyst.
Miros advokat, Douglas, är en känd maffiaadvokat - framgångsrik men uppenbart mutbar. Han får dock en uppgift som är på gränsen till och med för honom: att hjälpa Miro att ta sig ut. På samma byrå som Douglas jobbar den unge advokaten Mattias. Han avskyr allt som Douglas står för och läget blir alltmer spänt när Mattias kopplas in på målet mot Vlados misstänkta mördare.
I detta intrigtäta spel står också en justitieminister och en kriminalvårdsdirektör i centrum. Alla har mycket att vinna, men också mycket att förlora. Och kanske är det inte rättvisan som segrar. Kanske är den här historien ganska så lik verkligheten, skriven av en författare som skickligt leker med sina unika erfarenheter från rättegångar, fängelser och Rosenbad.
Fyra frågor till Thomas Bodström
Hur kommer det sig att du skrivit en deckare?
- Jag ville skriva något som jag har erfarenhet om. Som advokat kunde jag se brottsligheten och rättegångar på nära håll. Som justitieminister i sex år fick jag en bra inblick hur det fungerar i regeringskansliet och hur Sverige styrs. Eftersom jag själv gillar deckare blev det naturligt att själv försöka sig på det med just dessa erfarenheter som grund.
Hur mycket är sant?
- Hälften är sant och hälften har jag hittat på.
Vad var roligast med att skriva den?
- Det roligaste var att det bara hände nya saker utan att jag riktigt kunde förklara det själv. När andra har berättat om samma upplevelser har jag knappt trott det, men nu vet jag att det kan vara så. Det är ingen tvekan om att det är det undermedvetna som styr mycket även när man skriver.
Blir det fler böcker i samma genre?
- Jag har redan börjat på den andra boken.