Ibland blir jag rädd för mig själv.
Att ibland bli lämnad ensam med sina tankar kan vara en befrielse, men ibland kan det också vara det absolut värsta som kan hända. Att ensam sitta och fundera, analyser och dra slutsatser... ja ibland blir jag riktigt rädd för mig själv.
En känsla i magen likt en hård knut, att inte veta vad man skall göra, vart man skall och kan vända sig gör mig förtvivlad.
Ett enormt tryck över hela bröstet...
Ja vem sa att det var lätt? Ett lätt konstaterande är i alla fall att det är ruggigt, otrevligt, jobbigt när det är svårt!