Måndag

Satte klockan på 05.30 och då slog regnet mot fönstret. Drog täcket om mig och ville absolut inte gå upp. Det enda ljuset kom från en gatlampa som står en bit i från vårt hus. Vinden tog i och det kändes som om huset skulle lyftas med i de värsta byarna.

T frågar varför jag ställer klockan så tidigt och jag svarar att jag vill hinna en morgonpromenad innan jag åker till jobbet. Har satt klockan så här tidigt, för 05.30 är ruggigt tidigt för mig, för att gå ut och gå i många dagar nu... Alla gånger har jag ställt om klockan och sovit en stund till istället för att ge mig ut.

T frågar vad det skall vara bra för, ställa klockan så tidigt om jag ändå inte tänker gå upp. Regnet och vinden som lever ett eget liv... Jag i sängen som sakta börjar fundera på om jag skall ta gummistövlar eller jympaskor... Sist gång jag gick i gummistövlar fick jag sån sablars skoskav.

Klockan 06.55 är jag ute i ovädret, iklädd regnkläder och jympadojs. Jag får helt enkelt bli blöt om fötterna. Tänker att nu skulle T se mig, idag tog jag mig faktiskt ut. Blir lite trött på mig med en gång när jag tänker så... Det är ju inte för hans skull jag är där jag är utan för mig egen.

Möter upp mamma som är snuvig. Vi går snabbt och jag hinner precis hem, byta om och sticka till jobbet där jag skall vara klockan åtta. 

Äntligen, det kändes som en liten seger mot den varma goda sängen:)
Vardagsliv | |
Upp