Irene Huss - Glasdjävulen
♥♥(2 av 5 möjliga. Inte så bra som några av de andra Huss filmerna men ändå sevärd. Det är är roligt att se filmer där man känner igen miljön de filmar i. Även om handlingen delvis var lätt att räkna ut fick vi oss, både jag och Maggan, en tanke ställare lite då och då. Kul!)
I ett litet samhälle nära Göteborg hittas tre medlemmar i en prästfamilj brutalt mördade. Väggarna är täckta av upp-och-nedvända pentagram - symbolen för djävulens ansikte - som målats dit med offrens blod. Kriminalinspektör Irene Huss drar snabbt paralleller till ett tidigare fall där en präst mördades. Även i det fallet fanns det satanistiska kopplingar. Men ju djupare Irene Huss gräver i fallet desto mer övertygad blir hon om att kyrkans män inte alltid är så gudfruktiga som de borde vara. Hemma har Irenes dotter Katarina läst igenom mammans hemligstämplade utredningsmaterial om satanisterna och hon dras alltmer in i en mörk spiral av det ockulta och övernaturliga.